Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka
i 2 <)
bestämma de bildades smak under ett helt tidsskede, som därför
plägar benämnas Upplysningens tidehvarf.
I Tyskland hade Chr. von Wolff, som dog 1754, brutit väg
fölen populär filosofi, som likaledes insatte förnuftet till högsta domare
äfven i religiösa frågor och räknade som fåkunnighet tron på en
öfvernaturlig uppenbarelse. Därmed gafs ett stöd åt den deism,
som från Frankrike utbredde sig också inom Tysklands vittra och
bildade kretsar, gynnad därvid af konung Fredrik II:s ynnest mot
Voltaire, som under sin vistelse vid hans hof ägde tillfälle att
påverka opinionen bland de högre samhällslagren. Den
upplysningsfilosofi, som utspreds i landet, påverkade äfven teologerna. Af
Wolffs filosofi begagnade man sig för att hämta vapen emot vissa
kyrkans lärosanningar, och den bibliska uppenbarelsen frånkändes
sin afgörande domsrätt och beröfvades sin betydelse som religionens
sanningskälla. Så började den teologiska vetenskapens idkare,
en Semler, en Reimarus m. fi., att afkläda kristendomen dess
tros-innehåll för att behålla däraf endast de moment, som kunde anses
förenliga med sunda förnuftets kritik, och som med förståndets
slutledningar kunde bevisas. Den nya teologien kom därför att
förvandla kristendomen till en lös dygdelära utan bärande grund
och till en filantropisk och känslosam moral. Äfven här sattes
lifvets mål i lycksalighet, till hvilken vägen skulle gå genom dygd,
hvarmed egentligen menades välgörenhet, ädelmod. Drifkraften
till dygden vore att söka i klokheten. Förståndet menades nämligen
vara viljans regulator. Den teologiska riktning, som på detta sätt
bestämdes af upplysningsfilosofien, som sökte jämka in
kristendomens läror under förnuftets domstol, och som förtunnade
kristendomen till en tro blott på en Gud Fader och räknade alla aflidna
människor som saliga, kallades Neologi.
Som Tyskland var reformationens moderland och Sveriges
teologer sedan gammalt plägade därifrån hämta impulser, gjordes
denna teologi snart känd i vårt fädernesland, där
upplysningsfilosofien samtidigt beredde mark för dess inplantering, och
dälden därför fann en skäligen fruktsam jordmån. Enär uti kyrkans
lärosystem en del satser voro tillgängliga för förnuftet, medan andra
såsom framsprungna ur en öfvernaturlig uppenbarelse endast med
tron kunde fattas, låg det nu nära till hands för mången att söka
så mycket som möjligt inskränka antalet af de senare. Oaktadt
kyrkan alltifrån frihetstidens början kringgärdat sig med talrika
religionsstadgar, hade lion ej lyckats fullt bevara enigheten. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
