Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
och rationalism verkade tilltalande på en del individer och drog
dem bort från kyrkans lära. Redan under Adolf Fredriks tid
hade Svedenborg vunnit anhang inom aristokratien. Sedermera
verkade det 1786 stiftade »exegetiska och filantropiska sällskapet»
för utbredning af hans läror. Flera bemärkta män anslöto sig till
detta sällskap, såsom t. ex. landshöfdingen, friherre J. Liljencrantz
och öfverste kammarjunkaren grefve K. J. Ekeblad. Äfven konung
Gustaf lyssnade till Svedenborgisk predikan. Det var af en sådan,
han mottagit de omnämnda religiösa intrycken, och han tillstadde
den mot kyrkans lära hätske prästmannen Fredell att i
slottskapellet predika i Svedenborgisk anda. Väl sågo upplysningens
vänner i sträfvandet att sprida Svedenborgs teosofi ett arbete i
obskurantismens tjänst, och J. A. Kellgren riktade skarpa satirer
däremot, men så till vida voro han och Svedenborg bundsförvanter,
att de hjälptes åt att undergräfva kyrkans tro cch lära.
Motvilliga och ogena mot sträfvandena att befästa den lära,
som kyrkan bekänner, ställde sig personer tillhörande landets
främste och mest upplysta samhällsgrupper. Vi erinra till exempel
om huru riksrådet And. von Höpken förhöll sig, då konung Gustaf
infordrat hans betänkande om prästerskapets begäran vid 1778 års
riksdag, att konfirmation måtte påbjudas i lag. Oförstående dess
betydelse betecknade han för konungen denna begäran som ett
hierarkiskt försök af det för honom osympatiska prästerskapet att
öfva tvång på folket och tillvinna sig ökad makt öfver det.
Förvillad af hans ord lät Gustaf frågan förfalla, ehuru klerus redan vid
1760—1762 års riksdag framhållit, att den med konfirmationen
förbundna förberedande kristendomsundervisningen vore ägnad att
stärka gudaktigheten, en uppgift, som konungen enligt hans förut
här nämnda bref till Linköpings konsistorium ju ock ville ha för
ögonen.
Den frisinnade æra, som konungen med sin kyrkliga lagstiftning
syntes vilja inviga, fick en lofsägare i Stockholmsposten, som under
hans regering var upplysningens mest inflytelserika språkrör i
landet. Tack vare redaktörernas publicistiska fördragsamhet, som
medgaf oliktänkande att där uttala sig, ofta i syfte att gendrifva
förut af tidningen framställda meningar, gifver tidningen en ganska
lefvande bild af den pågående striden mellan förnuftsdyrkan och
uppenbarelsetro. Den prisade det sæculum, hvari man befann sig,
och räknade det till heder, att. det så väl gjorde skäl för att betecknas
»det filosofiska». »Det förra vidskepliga mörkret, som upjjväckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
