Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka
i 2 <)
förföljelser mot så många miljoner människor, är förbytt i ädel
tolerans, v)1 Nitet för religionsfrihet var dock ingalunda hos alla
uttryck för en kärlekens vidsynthet. C. G. Leopold, som själf var
en af de mest betydande’ förkämparna för denna frihet, betygade
dock, att den i hans tid »oftast» betydde »frihet att tro intet och att
utsprida gudlösheten».2
Den tryckfrihet, som 1766 blifvit införd i landet, rubbades väl
föga genom Gustaf III:s tryckfrihetsförordning 1774, men denna
inskränktes både 1780 och 1785, och censuren af teologiska skrifter,
som var ett hinder för neologiens fria växt, misshagade dem, som
önskade framgång åt den modärna teologien af Semlers typ.
»Tål man andra religionsförvanter, så må man tåla deras religiösa
meningar, och tål man dem, borde man väl få tala om dem och
skrifva om dem», yttrade Stockholmsposten i ett nummer 1784.
Äfven om denna censur kändes af neologerna som ett black om foten,
hejdade den dock icke i någon betydligare mån deneologiskaideernas
spridning, isynnerhet som de censurerande myndigheterna
understundom sågo igenom fingrarna med de kätterska åsikter, som till
äfventyrs uttalades i den granskade skriften, enär de själfva hyllade
den beprisade toleransen.
Som det religiösa lifvet i landet sammanhängde med
prästerskapets förhållande till kristen tro och lära, vilja vi med några ord
rikta blicken på vissa förhållanden inom ståndet, och på huru om
dömena därom utföllo af vittnesgilla personer ur dess egen krets.
Den materialistiska anda, som gjorde sig gällande under
frihetstidens fortgång, och som äfven stöddes af Lockes filosofi, fattade
äfven kyrkans tjänare och drog mångas håg från prästkallets egentliga
uppgifter och jämnade vägen för fritänkeri ’och andlig likgiltighet
till lekmännen. Prästernas förtroende bland dessa förspilldes
alltmera. Därtill bidrog i sin mån, att somliga dess medlemmar nedläto
sig att på affärsmässigt sätt tillhandla sig för penningar åtkomliga
kyrkoherdebeställningar, hvilket gaf anledning till tal om den
»bedröfliga synen ,att prästerna köpa och utbjuda så stora penningar
för sin befordran». »De kunna kalla sina åhörare dyrköpta själar
fast med uselt sinneslugn».3 Konung Gustaf bidrog så till vida själf
till ståndets demoralisation, att han länge nog såg genom fingrarna
med E. Schröderheim^ pastorathandel, hvilken slutligen väckte
1 Stockh. p. 1782, n:o 7;.
2 Stockh. p. 1784, n:o 192.
3 Rogberg, J.: Br. till J. C. Stricker, den 7 mars 176S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
