Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 2 o
g. westling
mathematici, oeconomi, politici, ja, vi hafva ju ock exempel på
officerare, som blifvit präster. Månne teologien har till att vänta någon
synnerlig tillväxt utaf dessa doktorer och teologer?» »Det
teologiska studiet lärer af många utväljas intet af nit för Guds ära och
af kärlek till religionen utan för löningar och hedersstället. Således
förtvinar församlingen, teologien förvissnar. »l Munck förbigicks
vid promotionen, men utverkade sig därefter rätt att efter disputation
särskildt promoveras. Ehuruväl prästerna förlorat mycket af sitt
förra anseende, försmåddes dock icke det lefvebröd, som kyrkan
tillförsäkrade sina tjänare, och ännu fanns tillräcklig heder fästad
vid de högre posterna inom den för att locka till sig aspiranter.
Man fick bevittna, att både lockeanen professor Christiernin och
den Kantianismen tillgifne professor Boethius i Uppsala slöto sig
till prästeståndet. Den förre nämndes 1787 till kyrkoherde i
Öfver-och Yttergran, och den senare mottog teologie doktorsvärdigheten
år 1800.
En viss uppståndelse gjorde det bland prästerskapet, när C. E.
Taube 1780 lämnade den militära banan, antog ordination inom
kyrkan och nämndes till ordinarie hofpredikant och konungens
biktfader. J. Lind skref från Ousby den 22 januari 1780 till Stricker
därom, att man snart nog torde »få se något som liknar de katolskes
politica, att kadetter af familjerna blifva abbéer och hålla till godo
sådana beneficia ecclesiastica, som räknas som lucrativa. Studier
lära icke framdeles fordras» etc.2
Såsom är nämndt funnos de, som ansågo, att största skulden
till förfallet bland prästerskapet vore att söka hos kyrkans »pelare»,
d. v. s. i främsta rummet dess biskopar och ledare. Bland dessa
funnos dock dem, som voro både fromma och renläriga, såsom till
ex. ärkebiskop Beronius och biskop C. J. Benzelius i Strängnäs,
men å andra sidan ock de, som egentligen berömdes blott för stor
renlärighet, såsom biskoparna i Lund J. Engeström, O. Celsius
och P. Munck, hvilka bägge sistnämnda också räknades som lärda
och skarpsinniga män. Flera hade namn om sig att vara kunniga
filologer, såsom t. ex. O. Osander i Växjö; andras intresse fängslades
af politiken, såsom bland andra fallet var med biskop C. G. Schröder
i Kalmar, ännu andra, t. ex. ärkebiskoparna U. v. Troil och J. A.
Lindblom voro utpräglade neologer, och äfven de funnos, på hvilkas
uppförande och lif skuggor föllo. Så till ex. tillät sig biskop M. G.
1 Efter redogörelse i Stockh. p. 1781, n:o 296.
2 Bref till Stricker, Kungl. bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
