Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 2 o
g. westling
gudaläran och en sund filosofi, som man så länge ansett för fiender,
omsider med en öm förtrolighet räckt hvarandra handen, och
smaken har trängt sig fram till predikstolen». Författaren själf
uttryckte det hopp, att hans predikningar måtte »genom himmelens
välsignelse, den han ödmjukt anropar», bidraga att förbättra den
behagligaste delen af skapelsen». Närmast sade han sig åsyfta
sådana unga damer, som lefde med i stora världen, men rädd för
att dessa möjligen skulle komma att finna hans mönstring af dem
alltför sträng och fordringarna obilliga, fäste ban deras
uppmärksamhet på, att dessa vore föranledda af iakttagelser på »unga och
muntra» damer i London. Gärna ville han medgifva, att »det är
endast människor af en trång själ eller slafvar af de grofvaste
fördomar, som kunna neka, att fruntimmer böra nyttja alla medel att
behaga, som kunna föra dem till det stånd, hvarföre de blifvit
skapade». I den första predikan, i hvilken han upptagit till behandling
Pauli ord i i Tim. 2:9, 10 om att kvinnorna skola uppträda i höfvisk
dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar
och guld eller pärlor eller dyrbara kläder o. s. v., varnar han för
missförstånd. Han försäkrar, att apostelns tillsägelse, »hvaruti han
tyckes i allmänhet fördöma alla könets grannlåter, icke bör förstås
efter bokstafven och i sin strängaste bemärkelse». Det var nog
vanligt hos hebreerna att uttrycka på ett »ovillkorligt» sätt sådana
bud, som endast borde tagas jämförelsevis (sid. 3 f.). Som en af
damernas höga uppgifter för sitt lif räknade han den att förbättra
karlarna genom att taga bort deras sträfhet och att i stället vänja
dem vid artighet m. m., och han gi fver .sina läsarinnor råd, huru de
å assembléer och i umgänget borde skicka sig i förhållande till männen.
I andra predikningar behandlar han frågan om kvinnlig dygd,
vänskap, mildhet, klädebonad m. m. I en af de tre predikningar, som
äro ägnade åt en framställning, af hvad som hör till kvinnlig
gudsfruktan, upptager han till pröfning frågan om, huruvida en dam
kan komma att taga »sin tillflykt till andakt med mindre hon ej
tvingades därtill af en misslyckad kärlek». Han ville ej påstå detta,
utan snarare tro, »att det befinnes i könets natur vissa egenskaper,
som genom Guds nåd göra det mycket skickligt att smaka och
uppodla dessa gudomliga tänkesätten». Han betygar emellertid, att
»tro utan sedighet, andakt stridande mot förnuftet» äro ej
kristendom utan skrymteri eller vidskepelse, och att äfven den djärfvaste
fritänkare skulle bli »ledsen, om han funne sin syster, dotter eller
hustru utan religionens tygel». Han gifver damerna det rådet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
