- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjuttonde årgången, 1916 /
135

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om »upplysningstidens» svenska kyrka

i 2 <)

»Korta och valda ställen ur bägge testamenten, besynnerligen det
nya och helst ur vår frälsares historia och tal borde vid lediga stunder
genomläsas och öfvervägas». Författaren hade synbarligen icke
stora fordringar på damer, som lefde med i stora världen. De funnos
jämväl hos oss, som menade, att billigheten kräfde, att man
använde .en mildare norm, då man bedömde dygdegraden hos dessa.
En af Tysklands mera bekanta neologer konsistorialrådet J. J.
Spalding behandlade i en predikan på Kyndelsmässodagen frågan
»Huruvida det är möjligt att i stora städer behålla sitt hjärta uti
en sann gudsfruktan». Som frågan var aktuell äfven i Sverige, blef
hans predikan 1789 öfversatt till vårt språk. Författaren besvarade
frågan jakande och fann i den gamle Simeon i det folkrika Jerusalem
ett bevis på att det är möjligt.

Redan själfva valet af ämnen, som de bägge sistnämnda
utländska predikanterna behandlade, är något öfverraskande, men
mera förvånande är att finna en präst i svenska statskyrkan,
änkehuspredikanten P. Fredell, förut nämnd, våga från predikstolen
direkt angripa den evangelisk-lutherska bekännelsen i närvaro af
både konungen och ärkebiskop von Troil. Han betecknade denna
lära som t. o. m. straffbar och fördömlig och hade för egen del
omfattat de svedenborgska läromeningarna. När ärkebiskopen ämnade
inkalla honom för konsistorium för att ställas till ansvar för dessa
angrepp, hejdades han af underståthållaren A. Axelsson och
konungens gunstling hofstallmästaren A. F. Munck, hvilka
ombestyrde, att han i stället blef kallad till kunglig hofpredikant,
hvarefter han omsider nämndes till kyrkoherde i Adolf Fredriks
församling i Stockholm.1 Ett annat exempel på myndigheternas långt
utsträckta tolerans eller snarare religiösa indifferentism erbjöd en
amiralitetspastor Sven Vigelius, som öppet hånade läran om Kristi
försoning. Väl blef han ställd till rätta, men förseelsen stängde ej
vägen till befordran. Äfven han hugnades efter en tid med pastorat.
När denne Vigelius författat en skrift i neologisk anda, vände han
sig till Linköpings konsistorium för att få ett nödigt »imprimatur»,
och biskop Lindblom gick hans begäran därom till mötes.2

Prästernas inflytande på allmänhetens trosåskådning berodde
jämväl på den undervisning, som de meddelade vid de lagstadgade
olika slagen af kristendomsförhör. De neologiskt sinnade prästerna
voro naturligtvis intresserade af att den lärobok i kristendomskun-

1 SuNDEr.lN, R.: Svcdenborgianismens hist. i Sv. Ups. 1886, sid. 197.

2 Skarstedt, C. W.: Predikoverksamhetens hist., Lund 1879, sid. 212.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1916/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free