Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka
i 2 <)
smak och åskådning. Hvad som icke minst i den brukade
handboken verkade stötande för denna smak var, att exorcismen,
som betraktades som en vidskeplig kvarlefva från en gången tid,
ännu var bibehållen vid dophandlingens förrättande, då den dock
måste anses oförenlig med tidsmedvetandet.
Det var, som vi sett, ingalunda ensamt de neologiska
prästernas inflytande, som uppammat och underhöll scepticismen och
fri-tänkeriet bland allmänheten. I väl ännu högre grad hade
tidningspressen, den filosofiska och vittra litteraturen sin dryga skuld däri.
Till de mest inflytelserika vägrödjarne under Gustaf III:s
regeringstid för upplysningsseklets religiösa teorier hörde de högt ansedda
författarne C. G. Leopold och J. H. Kellgren, hvilka begge i
Voltaire sågo århundradets ledande ande. Äfven Th. Thorild,
hvilken i J. J. Rousseau såg en ännu djupsinnigare visdomslärare,
vann meningsfränder. Leopold höll sig till deismen och såg i den
sammanfattningen af sin religiösa tro, hvarföre för honom begreppen
Gud, frihet och odödlighet tedde sig som religionens a och o. Dessa
begrepp måste antagas som »de tre orörliga punkter, viel hvilka
hela systemet af den mänskliga varelsen, att jag så må säga
fastgöras ». De äro »grunden för ali samhällslära, ali rättvisa, ali dygd och
synnerhet ali tröst.» Vi måste antaga, att en Gud finnes, ty vår
natur har ett behof att tänka sig en förnuftsordning, och vår
moraliska känsla bj uder oss detsamma. Men antaga vi en naturstyrelse,
grundad på förnuft och rättvisa, »så ligger däri ett erkännande
af Gud. Som vi ej kunna tänka oss, att Skaparen, som gifvit lifvet,
skulle förstöra en varelse, som han själf förlänat lif, måste vi
antaga en själens odödlighet. Ett lugnt och tryggt samhälle kan ej
byggas utan religion. Han lyckönskade den stat, »som äger en
med förnuftets fordringar öfverensstämmande, vis och välgörande
uppenbarelse sedan seklers tid antagen. »Ingenting är mera
välgörande än en sådan religions verkningar, när dess välde är
lindrigt.» En angelägenhet måste alltid vara att »sätta religionens
läror i förenlighet med det upplysta förnuftets grundsatser och
vända religionsundervisningen, så mycket möjligt är, från dogmens
theologala spetsfundigheter inpå hjärtats och lefvernets moraliska
förbättring». Den blott naturliga tron på Gud och odödlighet
menade han ej vara nog för den stora massan, som påverkas af känslor
och inbillningar. Den behöfver något mer. Filosofen, den bildade,
»njuter den renare luften». Leopold var sålunda af princip ej
kristen-domshatare. Kyrkans tro var behöflig för den stora mängden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
