Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka i 2 <)
äro de sannolikaste.» Det mått af sannolikhet, som skall sökas,
bör mätas efter det, som kräfves för att göra en människas »hopp
verksammare än hennes fruktan och att förmå henne att under
förmodan af ett tillkommande förtjäna det lyckligaste». Som
otvif-velaktiga religionssanningar vore dock att anse lärorna om en
belönande och straffande Gud och om ett tillkommande lif. Dessa
deismens grundläror erkändes ha stöd i förnuftet. Med afseende
på andra religionsläror gafs den försäkran, att, då ju äfven en jude
eller muhammedan kunde vara en god människa, det var »onödigt
att grubbla öfver fruktlösa satser, som ej ha något utvärtes tecken
till sannning».1 Tidningen höll filosoferna för bättre predikanter
än prästerna. De senare målade människorna oftast sämre än de voro
och betoge dem därmed »hopp och mod att förbättra sig, föreskrefvo
för dem en fullkomlighet, som var oupphinnerlig, samt frånkände
dygden värde, då den ej var förknippad med kristlig tro».
Filosoferna däremot gåfvo en »målning af människan sådan hon är böjd
af naturen till det goda men förvillad af okunnighet eller tvungen
af passionerna att utvälja det onda». Filosofen lockar henne till
dygd och afskräcker från last, i det hon framhåller »den omedelbara
tillfredsställelsen, den kärlek och högaktning hos medborgare, som
åtföljer den förra». »Af ali dräkt, hvari sedeläran klädes, väcker
ingen mera behag än den, som hon bär i romanen, ty den visar för
inbillningen detsamma som skådespelaren för ögonen, den gifver
lärdomar genom exempel. »2 Den lycka, som upplysning kan
bringa ett folk, sökte tidningen på ett skematiskt åskådligt sätt
förtydliga för sina läsare genom att framställa följande
»ättartaflor öfver folkens osällhet och sällhet»:
»Okunnighet eller falsk kunskap, Upplysning eller rätt kunskap,
Misstagen eller elak vilja, Rätt eller god vilja,
Viljans verkställande, Viljans verkställande,
Osällhet Sällhet. »3 ’
Enär tidningen, som intog en mängd artiklar från allmänheten,
kan anses ha gifvit uttryck åt mångas tankar och lifsåskådning
den tiden, må anföras ännu några prof på dess ställning i en del
1 Stockh. p. 1787, n:o 85.
- Stockh. p. 1780, n:o 77.
3 Stockh p. 1793 n:o 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
