- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjuttonde årgången, 1916 /
148

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i 2 o g. westling

holmsposten föreslog, att ståndets grader borde särskiljas från
hvarandra genom deras perukers olika kvalitet.1

Äfven under detta tidevarf af religiöst förfall framträdde dock
här och där yttringar af en varmare innerligare religiös lifaktighet.
De svärmiska rörelser, som förspordes i gränsbygderna mellan
Skåne och Småland, voro tecken därtill. Trots sin ensidighet
verkade herrnhutismen uppfriskande inom kyrkan, och den allvarligare
kristna tro, som här och där förspordes, antog flerstädes intryck
af denna läroriktning. En framstående målsman för den var till
ex. Th. Odhelius i Skara stift. I Lunds stift funnos flera bemärkta
prästmän, som anslöto sig till den. Äfven Svedenborgianismen
hade en from representant i domprosten And. Knös i Skara. Också
bland kyrkans rättrogna tjänare räknades ej få, som lade i dagen
ett varmt nit för äkta kristendom. Anders Nohrborg verkade
äfven efter sin tidiga död medelst sin postilla som ett salt mot
förruttnelsen. Den förut nämnde öfverhofpredikanten Gabriel
Rosén åtnjöt berättigadt anseende för att utan hänsyn till person
med kraft och lif förkunna ett rent evangelium, och mera i det
fördolda utförde mången prästman en välsignelsebringande
lifsgärning. Polemiskt stredo flera af kyrkans män mot heterodoxien,
såsom t. ex. P. Munck i Lund och flera andra, mindre betydande,
präster. I en högmässopredikan Mikaelidagen 1778 i Göteborg
predikade pastorn i Kristina församling C. J. Brag öfver ämnet:
»Ve världen för förargelsens skull» och angrep däri »den förnäma
sadduceismen», den »oomvända, s. k. artiga och galanta världen»,
»den uppfolkade sadduceiska hopen», som förförde de unga. Han
skildrade, huru ynglingen och flickan föras ut i epikureiskt sällskap,
dåras af de kvickheter, som de där få höra, märka, att religionen
och gudsfruktan skrattas ut som »våpighet och bigotteri». De bli
omsider glada att slippa ifrån Guds klappande och bedröfvande
ande»och vilja snart visa, »huru stark och — som du tänker — kvickt
de nu kunna tänka». En komminister J. Moman i Upsala vågade
vid teologie doktorspromotionen där 1772 framhålla för de
skriftlärde, att den gängse fördomen, att, »hvad man genom religionen
vinner till sitt andliga och eviga väl, äfven så mycket förlorar man
till det timeliga», var ett betänkligt hinder för fortkomst i gudaktig
het. Många andra tryckta predikningar från Gustaf III:s och hans
faders tid, äfven några från Linköpings stift, vittna nogsamt om,
att det rena evangelium ännu icke tystnat från alla predikstolar.

1 Stockh. p. 1779, 11:0 73.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1916/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free