Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka i 2 <)
En prost P. Lagerman i Set. Olai församling i Norrköping, en
prost A. Esse i Vimmerby, en collega scholæ i Linköping S.
Ber-zelitis (fader till kemisten J. Berzelius) m. fi. ha efterlämnat
predikningar, där den kristliga karaktären är tydligt markerad.
Ej blott från predikstolen sökte kyrkans trogna tjänare att
motverka fritänkeriet. En och annan grep till pennan och utgaf
skrifter till den evangeliskt lutherska bekännelsens försvar. Den
förutnämnde Nohrborgs predikosamling »Den fallna människans
salighetsordning» utgafs 1777 efter hans död och befäste mången
i den bibliska sanningen. Nya upplagor af kyrkans gamla
kärnfriska andaktsböcker, såsom Thomas a Kempis »Om Kristi [-efterföljelse»]-] {+efter-
följelse»]+} skrifter af Luther, Arndt och Scriver omtrycktes och
spriddes äfven under denna kyrkans svaghetstid. Biskop Serenius
i Strängnäs vände sig i början af Gustaf III:s regering till konungen
med begäran om hans bistånd för att dämpa fritänkeriet. Han
föreslog, att konungen måtte i hufvudstaden låta upprätta en
anstalt för teologiska föreläsningar, afsedda att bekämpa angreppen
mot den kristna tron. Konungen afböjde förslaget den 19
september 1774, angifvande som skäl, att han befarade, att dylika
apolo-getiska föreläsningar ej komme att främja biskopens syfte utan
tvärtom sannolikare skulle locka »en nygirig ungdom till den
förbjudna frukten». Med större skäl afböjde han ett förslag af
justitie-kanslern Liljestråle, som ock haft ögonen fästade på det
religiösa förfallet och den förföriska litteraturen, att han måtte skärpa
censuren och låta lägga upp en index prohibitorum librorum.1
Själfva prästeståndet vid 1786 års riksdag kände en viss oro
för att’ fritänkeriet gripit omkring sig så allmänt bland
ämbetsbröderna. Af omtanke om kyrkoläran och det egna ståndets väl
och ve gaf Clerus comitialis i det sedvanliga riksdagscirkuläret
stiftsstyrelserna råd med hänsyn till det förhandenvarande
kyrkliga läget. Det ansåg, att en missledd uppfostran bar skulden till
irreligiositeten. Som cirkuläret menade, att rikets högskolor och
akademier voro »de ställen, där ungdomen börjar stadga sina
begrepp och omdömen, samt hvarifrån de ämnen tagas, som
sedermera skola vårda och handleda andras barn», så anmodades »herrar
biskopar och isynnerhet prokanslerer att låta vara sig ömt om
hjärtat, hum de teologiska vetenskaper måtte drifvas med ali
mö-jelig flit och sorgfällighet samt de filosofiske med tillbörliga
verksamhet, att de i stället för att göra de förra nödig tjänst och biträde
1 Odhner, h.: Sv. politiska historia under Gust. III:s reg., I, sid. 606.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
