Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g. westling
icke undergräfva dem och blifva för religion uch seder skadeliga».
Ståndet hade gått in till kunglig Majestät med en underdånig
begäran, att han måtte täckas låta utgå till biskopar och
konsistorier befallning om att de måtte »hålla sträng och allvarsam hand
öfver att prästerna i sina predikningar och andra förrättningar
noga följde den heliga skrift »efter det begrepp, våra symboliska
böcker innehålla, och sorgfälligt undvika alla sådana uttryck och
lärosatser, hvarigenom den enfaldige förvillas och oroas och den
lättsinnige hämtar yttermera anledningar att gäckas med
religionens heliga och dyrbara sanningar» o. s. v. För att nödga prästerna
att underhålla och föröka sina teologiska insikter och göra ett slut
på den oseden, att unga präster utan vunnen erfarenhet i ämbetets
utöfning skyndade att aflägga pastoralexamen för att sedan kunna
slå sig till ro och hängifva sig åt lättja, hade ståndet begärt hos
kungl. Majestät, att han måtte utgifva en förklaring af dithörande
stadgar, hvarigenom konsistorierna kunde sättas i stånd att
lämpligen reglera denna examen. Som erfarenheten visat, att präster
funnos, som godtyckligt handskats med gällande ’formulär i
handboken, fäste clerus comitialis vederbörandes uppmärksamhet på
nödvändigheten att noga följa dessa; speciellt vore behofvet
påkalladt i fråga om vigselformuläret. Ståndet hade ock med
bekymmer beaktat det tilltagande missbruket af sabbaten, hvarför det
hos kungl. Majestät framställt behofvet af en skärpt sabbatsstadga,
hvarigenom skådespel på sön- och helgdagar blefve förbjudna,
samt af ett påbud, hvarigenom den oseden hämmades, att en
boktryckare, som vid ett konsistorium nekats »imprimatur», kunde
vända sig till ett annat med hopp om bättre lycka där. Då
tryckning vägrats vid ett konsistorium, borde detta därom underrätta
de öfriga. Alldeles utan verkan hos kungl. Majestät blefvo ej dessa
hemställanden. Han aflät den 21 augusti 1786 till rikets
konsistorier ett cirkulär, däri han betygade, att äfven han vore öfvertygad
om att »rikets välfärd och förkofran hufvudsakligen vore grundad
uti vår kristliga religion och goda seder», samt att »dessas helgd
och utöfning isynnerhet främjas genom ett gudfruktigt, upplyst
och skickeligt prästerskap». På grund däraf sade han sig ha funnit
för godt att upplifva en del kyrkliga författningar, som under
tidernas lopp efter hand förlorat i effektivitet; men därtill inskränkte
sig hans tillmötesgående.
Förmodligen mera fruktbringande för kristendomens bevarande
än detta upplifvande af vissa föråldrade och oanvända religions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
