Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka i 53
stadgar var den verksamhet i kristenhomens tjänst, som
utöfvades denna tid af samfundet »Pro fide et christianismo» eller för tro
och kristligt lif, hvilket på initiativ af dåvarande hofpredikanten
Karl Magnus Wrangel 1771 blef grundadt, och som satte till sitt mål
att med »yttersta sorgfällighet befordra kristendomens tillväxt
och utöfning i Svea rike». Det vann snart sådant anseende, att
ryktet påstod, att kungl. Majestät inhämtade dess råd i
religionsärenden, ett rykte, som väl saknade grund men dock något oroade
och sysselsatte vissa prästers tankar. Sällskapet verkade genom
att låta utgifva och sprida renläriga skrifter och från 1777 äfven
genom att upprätta kateketskola i hufvudstaden. Vid den tiden
var samfundet sysselsatt med att söka lösa frågan om en ny katekes,
från hvilket försök det dock blifvit afrådt, enär »så många lidit
skeppsbrott på den klippan». Synbarligen var samfundet tidvis
öfverhopadt af arbete för sina syften. Det följande året hade det
flera skrifter under arbete, och ett flertal skrifter hade dessutom
blifvit inlämnade för eventuellt offentliggörande. En af dem
handlade om »Den kristna religionens trovärdighet och visshet», en annan
bar titeln: »Erinringar vid Rousseaus uppfostringslära».
Äfven präster af utpräglad neologisk riktning finner man
rygga tillbaka, när de uttalade sig å ämbetets vägnar, för att
underkänna den kristna uppenbarelsens afgörande auktoritet och
innehåll, och att de vid dylika tillfällen förde ett språk i fullt kristlig
anda. När von Troil vid prästmöte i Linköping gaf sitt
prästerskap en del råd i afseende på kallets utöfning, yttrade han sig på
ett sätt, som syntes vittna om det största förtroende till bönens
underbara kraft. Han bjöd dem se till, att i hvarje hushåll
förordnades någon, som kunde hålla gemensam husandakt med
familjens medlemmar. När J. A. Lindblom första gången som
efo-rus tilltalade gymnasieungdomen i Linköping, betonade han vikten
för de unga att tänka på sin skapare i sin ungdom, ty de gjorde sitt
inträde i världen uti ett tidehvarf, då — såsom han sade — »vi i
mån af upplysningens tillväxt hotas med en nästan lika allmän
otro och kallsinnighet i religionen». »Jag föreser, att I skolen med
fasa anse dem, som vilja inskränka för eder vägen till lycksalighet
inom förnuftets blotta tillgångar och betaga edert det ljus, den
tröst, det hopp, som uppenbarelsen tillbjuder. I gören väl, om I
ansen sådana människor för edra verkliga fiender.» »Framför
allt rannsaken skrifterna, läsen flitigt Guds ord. »x Som begge
1 Efter referat i Stoekli. posten 17S8, 11:0 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>