Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM »UPPLYSNINGSTIDENS * SVENSKA KYRKA i 53
sätter han därför såsom t. ex. Helvetius egenkärleken som den
starkaste drifkraften till människans begär och handlingar, men
som ens egen nytta är nära förknippad med medmänniskornas
bästa, så kan därur alstras äfven ädelmod, välgörenhet och andra
dygder. Som Rosenstein framhöll förståndet som det ledande
ljuset för våra handlingar, stödde han ock neologernas tilltro till
detta som öfverdomare äfven i andliga ting.
Sedan Gustaf IV Adolf 1796 tagit regeringen i egna händer
och därmed den trångbröstade och härsklystne G. A. Reuterholm
mistat sitt inflytande på dess gång, synas upplysningens
förkämpar hoppats, att under den unge konungens eget regemente få njuta
ett större mått af frihet att äfven i skrift sprida dess idéer. Redan
följande år begynte flera nya tidskrifter att utgifvas. Såväl genom
de originaluppsatser i religiösa frågor, hvilka i dem förekomma,
som genom där förekommande anmälningar och kritiker af
nyutkommen teologisk litteratur äga de vikt för kännedomen af det
religiösa åskådningssättet hos ett flertal af tidens ledande författare
under en period, då Kants filosofi började tränga undan
Lockea-nismen och hos många blifva bestämmande för den filosofiska
uppfattningen och jämväl öfva inflytande på den religiösa. Journal
jör svensk litteratur, Läsning i blandade ämnen, Journal jör allmänna
upplysningen samt Journal jör präster taga allesamman sin början
1797.
De nämnda förhoppningarne gingo dock ej i fullbordan. En
kunglig kungörelse den 26 maj 1798 upplifvade en förordning från
1785, enligt hvilken dagblad ej finge utgifvas utan kungligt tillstånd.
Förbud utfärdades mot försäljning af böcker från vissa land, och
bestämmelser fattades om konfiskation af vissa skrifter. Genom
en förordning af den 24 november 1801 blef yttranderätten
ytterligare klafbunden, i det att en särskild boktryckeriombudsman då
tillförordnades för att se till, att inga otillåtna tankar spredos genom
pressens försorg. Följande år öfverlämnades i hofkanslerens händer
rättighet att förbjuda tryckningens fortsättande af skrifter, som
han ansåg sig ha skäl att antaga, att de komme att innehålla
förbjudet innehåll. Den andra maj 1807 blef censuren än vidare
utsträckt.
Dessa restriktioner i fråga om tryckfriheten afsågo ej blott
att lägga band på en fruktad politisk upphetsning utan ock att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
