Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 -g. westling
hejda den af kunglig Majestät med oro sedda kantska filosofiens
utbredning och af den teologi, som däraf befruktades. Under sådana
förhållanden tvingades de nämnda tidskrifterna och särskildt tidens
teologiska och religiösa litteratur att utveckla sig under ett tryck,
som väl nödgade till försiktighet i uttryck men dock ej mäktade
hämma scepticismen och fritänkeriet utan snarare främjade dessas
verksamhet som en fördold surdeg inom kyrkan.
För den bildade allmänheten var den förutnämnda tidskriften
»Läsning i blandade ämnen » en inflytelserik regulator för tänkandet
i filosofiska och religiösa frågor. Dess redaktör var väl, som bekant,
Georg Adlersparre, men han intog bidrag från en mängd af
tidens främsta författare, såsom af Leopold, Franzén, Lehnberg,
C. von Rosenstein m. fi. Flera af de mera betydande uppsatserna
i religiösa ämnen flöto ur den äfven som psalmdiktare kände J.
Åströms penna. Som han var en trogen lärjunge till professor
D. Boethius och denne i sin ordning omfattade Kants åsikter,
kom Åströms religiösa åskådning att bestämmas af Kants
kriti-cism. I numro 5 af tidskriften för år 1797 infördes en artikel, däri
religionens uppkomst framställdes beroende af människans naturliga
fallenhet för öfvertro, af lagstiftares och regenters statsafsikter
eller af prästernas bemödanden att hos ett rått folk införa någon
gudsfruktan.1 I samma årgång var ock införd en uppsats med titel:
»Om det mänskliga förnuftets förädling», hvars författare prisade
sin samtid lycklig, emedan den ägde villkoren för att kunna granska
och bedöma andras tankar, medan det förr var »en oundviklig
nödvändighet att med gissningar och tron uppfylla förnuftets fordringar
på princip och system.» Omöjligt kunde det bestridas, att
»förnuftsodlingen aldrig i något sæculum fått den fart till fullkomning
som i detta.»2 I numro 4 af samma årgång dryftades problemet
om andliga lärare vore för staten nyttiga. Författaren påpekade,
att meningarne om en församlingslärares uppgift voro ganska
växlande. Somliga förmenade, att dennes rätta bestämmelse vore att
tjäna som den okunniga allmänhetens läromästare i politik,
jordbruk, allmän hushållning och lagfarenhet, att vara dess läkare,
advokat och att göra den något bekant med de lärdas forskning
i alla upplysningens delar. För egen del hyllade författaren dock
icke denna grunda uppfattning af prästkallet. Han nöjde sig
likväl med att fordra, att prästen gjorde sig väl hemmastadd i allt, som
1 Jmf. Ljuncgren, a. st., III, sid. 139.
- Tidskriftens årg. I, sid. 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
