Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 westling
H. Graffman utgifven skrift: »En upplyst kristens svar på den
frågan: Ho äst du? Hvad säger du om dig själf?, den förklarade sig
hafva väntat, att författaren skulle kommit med ett intressantare
svar på frågorna än det utnötta: »Jag är en fattig syndig människa
såsom alla andra».1
Från journalens ståndpunkt tedde sig som förkastligt hvarje
försök att gendrifva upplysningens läror eller att kritisera dess
målsmän. Då en prost P. Roos öfversatt från franska en bok med
titel: »Voltaire, de nya filosofers orakel», blef journalen högeligen
misslynt och tog prosten i upptuktelse därför, att han tagit sig
för det orådet att inför vår svenska publik framlägga en bornerad
katoliks klander af den oförliknelige läromästaren.2 Helt naturligt
utföllo journalens domar annorlunda, när den anmälde
öfversättningar af skrifter, hvilkas filosofiska och religiösa åskådning
stämde öfverens med den, som tidskriften själf hyllade. Enär den
i likhet med neologerna hyste den meningen, att teologien borde
bestämmas af filosofien, prisade den en öfversättning af K. H.
Heidenreichs »Filosofisk handbok för tänkande gudsdyrkare», som
inom ett par år upplefde tvenne upplagor. Begge blefvo anmälda
i journalen. I anmälan af den förra förklarade journalen sig ej
alldeles vilja neka till, att något fog funnes för klagan öfver att
religionen vore stadd i förfall, och att »modet som en löjlighet anser
att åberopa sig religionens bevekelsegrunder, att man tror sig röja
en hög grad af upplysning, då man argumenterar mot vissa dogmer».
Journalen ansåg dock ingen fara för religionen vara för handen.
Den fann skulden till förfallet vara att söka i »en illa inrättad eller
nästan alldeles försummad undervisning», hvarigenom religionen
kommit att sjunka ned till ett tomt minnesverk. Att så kunnat
ske berodde i sin ordning af en försummad prästbildning. Kyrkans
tjänare saknade det skolade omdöme, med hjälp hvaraf de jämlikt
apostelns förmaning skulle förstå att »skicka sig efter tiden ». — Att
filosofien varit religionen till stort gagn, fann journalen bevisadt
däraf, att den röjt undan öfvertro och vidskepelse och jämväl
ådagalagt, att »vi med vår tro nödvändigt måste antaga Guds
varelse och vår själs odödlighet».3 I den anmälan af boken, som
förekom i en senare del af journalen, framhäfves likaledes filosofiens
stora värde för religionen, som »måste söka sitt stöd i filosofien,
1 Band III, sid. 367.
- Band I, sid. 511.
3 Band II, sid. 501 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
