Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka i 53
som sanktionerar dess bud, som skärper öfvertygelsen om dess
sanning». Denna gång var journalen obenägen att erkänna något
som helst religionens förfall och ansåg, att »de beskyllningar för
irreligiositet, nyhetsanda, ja, ända till ateism, hvarmed
kriticis-men äfven i vårt land blifvit öfverhopad, måste härleda sig ifrån
andra motiv än nit för sanning».1
Vid upprepade tillfällen uttalade journalen klander mot
prästerskapet. Redan i dess första årgång säges om flertalet präster,
att de rättade sin predikan efter pluralitetens mening och
stadgade »sin smak och sin metod efter hennes åstundan».2 I en
artikel 1798 om dagblad och journaler,för det föregående året, utkomna
i Sverige, yttras om prästerna: »Man kan icke nog klaga öfver
studiernas åsidosättande bland prästerskapet, ja, pluraliteten präster
utträtta sin syssla som ett dagsverke».3 Om någon sanning låg i
denna beskyllning, hvarpå vi ej tvifla, så var grunden till det
öfver-klagade onda att söka i tidens ensidigt betonade förnuftsdyrkan,
en slutledning, som journalen dock ej. drog. Tillfälle för prästerna
att vinna en tidsenlig teologisk bildning saknades dock icke.
Journalen kunde rekommendera en i Linköping 1799 tryckt
öfversättning af S. F. N. Morus’ arbete: »Kristeliga teologien, sammandrag
jör framtida religionslär ar c t,. Den berömdes, emedan författarens
begrepp voro »lika öfverensstämmande med bibeln som med
förnuftet».4
Journalen utsträckte sina anmärkningar ej blott mot prästernas
utbildning för sitt kall utan öfverhufvud mot folkets fostran i
allmänhet. Den ansåg sig ha skäl att klandra föräldrars sätt att
leda sina barns religiösa fostran. Anledning att uttala sig i ämnet
gaf en öfversättning af C. G. Salzmanns skrift: »Om de verksammaste
medel att inplanta religion hos barn». Anmälaren af boken beklagade
det sätt, hvarpå barnen hos oss härvid behandlades, och hvarigenom
motvilja mot religionen väcktes. »Barnet börjar knappt att jollra
fram artikulerade ljud, innan man lär det böner och verser ur
psalmboken, som det trugas eller lockas att på vissa tider och i vissa
proportioner frampladdra; de måste då lära sig svara på frågorna:
Hvem har skapat dig? Hvem har återlöst dig? Hvem har helgat dig? »
De tvingas »flitigt läsa bibeln med alla dess för en barnslig okunnig-
1 Band IV, sid. 296 f.
2 Band I, sid. 155.
3 Band II, s. 296 f.
4 Band III. s. 321 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
