Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
-g. westling
het så litet lämpliga berättelser och föreställningar».1 När denna
skrift anmäldes i Stockholmsposten, erinrades oclc om att Salzmann
ansåg det »högst farligt för religion och dygd att endast grunda
den på tron på vissa historier eller på sanningen af vissa utom vår
krets liggande idéer. Vi lefva i betänkliga tider. Bibliska historiens
trovärdighet och vårt dogmatiska systems riktighet bestrides från
alla sidor».2 Medan Salzmann hyste vissa betänkligheter för att
vid barnuppfostran hänvisa till bibeln, synes enligt journalen
biskop Lindblom utsträckt sina till dess användning som
tröstekälla för lidande. I en anmälan af en skrift, författad af Ii. B.
Wag-nitz och öfversatt till svenska under titel: »Undersökning och tröst
genom exempel, jör sjuka och döende» samt tryckt i Linköping 1799,
påpekade journalen, hurusom nämnde biskop i bokens företal
förordat den bland annat på den grund, att dess exempel icke voro
hämtade ur bibeln. Biskopen ansåg nämligen, att lidande personer
ej hämtade någon tröst af passionshistorier, som förtäljas i den
heliga skrift, emedan de förmenade, att de korsdragare, som där
omtalas, vore »människor af annat slag, understödda den tiden på
ett mera omedelbart sätt af Gud än nu», af hvilket skäl de ej heller
anse sig »kunna eller vara förbundna att efterlikna dem i tålamod
och andra dygder».3
Jämväl en del andra mer eller mindre betydande religiösa skrifter
anmäldes och recenserades af Journalen med några ord. En sådan
var» Pastorn i Neukirch C. R. Reichels lefnadslopp)), hvilken bok i
öfversättning utkom 1797. Som den bar en herrnhutisk karaktär,
utdömdes den liksom en under titel »Stunder använda för evigheten».
Om en skrift: »Stora syndares lycka, att Jesus undfår och förbarmar
sig öfver oss» yttrade Journalen 1799, att »resultatet af denna
predikan är, att vägen till Guds bifall, välbehag och nåd går direkte
genom synden». Beträffande en af A. Fritchen 1798 utgifven
skrift: »Högstnödiga kristendomsfrågor» yttrade anmälaren, att
boken gaf »religionsbespottare rika anledningar till löjen och skämt».
Om omdömet i någon mån var befogadt, ha vi ej haft tillfälle att
kontrollera. Åt en af C. G. Ekmanson utgifven skrift gafs ett
erkännande, emedan författaren ansågs grunda syndaförlåtelsen ej
på Kristi förtjänst utan på Guds kärlek o. s. v.
Journalens anmälningar och recensioner kunde väl gifva anled-
1 Band IV, 1800, 1801, sid. 303.
2 Stockh. p. 1799, 11:0 214.
3 Band IV, sid. 634.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
