Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i So
till stånd en tidskrift, som kunde tjäna som organ för de neologiska
intressena. I en sådan publikation kunde han nå en större
allmänhet än den, med hvilken han under sin episkopala verksamhet i
stiftet kom i personlig beröring, och i denna tidskrift kunde han
låta sina läsare följa neologiens utveckling äfven i främmande land.
Lindbloms vänner hälsade med glädje dess framträdande. Om
de känslor, med hvilka journalen då —1797 — mottogs af åtskilliga
bland hufvudstadens prästerskap, berättade dåvarande ordinarie
hofpredikanten, sedermera kyrkoherden i Risinge i Linköpings stift,
Mathias Stenhammar, i ett bref den 26 december samma år till
Lindblom: »I hofkonsistorium har journalen ej väckt den allmänna
farhåga som i stadskonsistorium. Kanhända är praeses den ende,
som där äger skarpsinnighet nog för att se farorna af de villfarelser
upplysningen sprider, och som med tårar i ögonen suckar däröfver,
men de äldre ledamöterna i stadskonsistorium, de skriftlärde och
öfversteprästerna, de rådslå, huru de måtte taga honom (journalen)
af daga». Stenhammar önskade, att Lindblom ej måtte förlora
modet, men »sant är det, att man må sucka öfver deras
oförståndiga nit». Lika intresserad för journalens tillkomst och fortbestånd
visade sig brodern Johan Stenhammar — död som utnämnd lektor
i Linköping —vara. I bref till Lindblom den 5 juni 1797 yttrade han
om denna tidskrift: »Om dess nytta och —jag hade så’när sagt —
nödvändighet är jag fullt öfvertygad. Det blifver en varaktig
minnesvård, upprättad åt herr biskopens förtjänst.» »Tillåt mig
ge förslag på en skicklig medarbetare. Det vore
öfverhofpredikan-ten Lehnberg.» »Han tänker rent och ädelt i religiösa ämnen,
han är fullt au niveau med sin tid i verklig teologisk upplysning,
äfvensom han i sättet att meddela den är kanske före sin tid.»
Tidningen Stockholmsposten hälsade med belåtenhet den första
årgångens andra häfte, yttrande vid sin anmälan af dess
utgifvande: »Hvar och en, som älskar en sannskyldig, det vill säga
i rätt ordning befordrad upplysning–kan ej annat än med
fägnad emottaga fortsättningen af denna journal». Anmälaren
trodde dock icke, »att den dag, som uppgått öfver kyrkan hos våra
tyske trosförvanter», kanhända ännu vore »tjänlig hos oss». Han
var dock viss, att, eftersom »Kristi lära, isynnerhet icke
uttryckligen, innehåller allt, hvad den öfvade eftertanken kan finna och
verkligen har funnit om människans religion och plikter–så
kommer äfven förnuftets bruk och eftertanke och begynnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
