Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
-G. WESTLING
han i nyårsbref till biskop Lindblom uttalade den fromma önskan,
att »himmelen måtte kröna herr biskopens vilja och outtröttliga
bemödande för det sanna och goda med rik välsignelse och skydda
den, som så ädelmodigt ställde sig i spetsen för ljusets vänner».1
Några veckor därefter insände han för att införas i tidskriften en
predikan på pingstdagen. Den hade till ämne: »Öfvertygelsen om
Jesu läras sanning och’ gudomlighet såsom grundad i den aktning
vi böra hysa för våra plikter». I det bref af den 18 februari, som
medföljde bidraget till tidskriften, uttalade han en försäkran,
att han ingenting högre önskade, än att det en gång måtte erkännas,
»hvad som är en ren evangelisk kristendom, och att den
upplysning, som genom journalen därom börjat spridas ibland oss, icke
i förtid måtte komma att saknas». I förkänsla af en hotande fara
från en ofördragsam censur skref han den 4 mars 1801 till Lindblom,
då han till denne jämväl öfversände en uppsats för tidskriften,
att biskopen ej behöfde tveka att införa den, ty han hade i den
»ej velat säga något, som med skäl skulle kunna anses stötande
af ett visst parti». Detta »lärer själfva afhandlingen mer än mycket
intyga, men i denna sinnenas jäsning kan det mest oskyldiga blifva
ett brott».
De sista orden ge vid handen, att vid nämnda tid den religiösa
frågan hunnit att uppröra sinnena, framför allt å högsta ort.
Kunglig Majestät hade kort förut genom ett cirkulär lagt hårdare
band på tryckfriheten för att hejda kantianismens och fritänkeriets
utbredning. Väl ondgjordes de många, som delade journalens
grundåskådning, öfver detta nya intrång på yttrandefriheten,
men de funnos ock, äfven inom svenska prästerskapet, hvilka
ansågo, att en starkare yttre damm behöfde resas mot en pietetslös
press’ omogna utgjutelser och agressiva uttalanden om folkets
tro och bekännelse. Af bref till Lindblom från den betydande
Växjöbiskopen O. Wallqvist finna vi, att denne redan från början ställde
sig betänksam och kritisk inför sin kollegas tidskrift, ehuruväl
lian själf till en viss grad gillade sin ämbetsbroders åsikter. Han
reflekterade med mera allvar och skarpsynthet öfver de skadliga
följder, som förnuftssuprematien på det religiösa området kunde
medföra. Huru han dömde om Lindbloms i neologiens tjänst
verksamma journal framgår af några hans yttranden om den. Han
fick en osökt anledning att uttala sig af en anhållan från Lindblom,
som hyste stort förtroende för Wallqvists omdömesförmåga, att
1 Bref d. 3 januari 1S00, Link. bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
