Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM »UPPLYSNINGSTIDENS * SVENSKA KYRKA i 53
stiftet. Denne meddelade däri: »Prästjournalen håller jag och
värderar den skäliga. Den gouteras alldeles icke här hos
provinci-alerna. Man lefver här in saeculo reformationis sine reformatione.
Det yngre kleresiet hör alldeles till den illitterata klassen.»
Vetskapen om att många af ämbetsbröderna och äfven andra
ogillade journalens tendenser föranledde dock icke Lindblom att
ändra ton och signaler, detta så mycket mindre som han från andra
håll mottog uppmuntringar och bifall. Dåvarande kanslirådet
S. Rosenhane, historisk författare, tröstade honom i bref den
10 augusti 1799 sägande: »Journal för präster innehåller så många
intressanta, så många upplysande ämnen, att genomläsningen
däraf varit både nyttig och nöjsam.» Skämtsamt medgaf han, att
han likväl saknade »så granskande ögon som maxime reverendissim.
synedrium Scaniae et Blekingiae, hvilket äfven förklarat anathemat
öfver detta arbete»(=journalen).
De växande hinder, som regeringen lade för tryckfriheten, och
måhända otillräcklig uppmuntran från prenumeranternas sida
väckte hos Lindblom tanke på att nedlägga tidskriften. Då
kunskapen om denna tanke sipprade ut bland dess gynnare,
framställdes varma önskningar till biskopen att icke öfvergifva den goda
saken, om än svårigheterna ökades genom kungl. Majestäts
påbud 1799, att äfven recensioner af teologiska arbeten måste
censureras. Dåvarande kyrkoherden i Konungsund, Johan
Schen-mark, beklagade i sitt nyårsbref till biskopen den 4 januari 1800,
att denne umgicks med dylika tankar, ocli uttalade den önskan,
att det nya censurtvånget ej måtte hindra honom att fortsätta med
att utgifva »prästjournalen». Den innehöll ju intet, som icke tålde
censuren utan alltsammans i den vore »nyttigt till upplysning och
forskning». Just vid samma tid, den 15 i nämnda månad, utsände
kungl. Majestät till rikets konsistorier ett cirkulär, hvari dessa
förständigades att se till, att deras underlydande prästerskap
»predikade Guds ord och Kristi lära i dess renhet efter den lutherska
bekännelsen samt i sina predikningar undveke såväl alla nyheter
som världslig moral och sådan filosofi», hvarjämte dessa
myndigheter ålades att vid tillsättning af tjänster hafva anseende på dem,
som icke utmärkt sig för grundsatser, som strede mot den
evangeliska läran.1 Det var ett försök från regeringens sida att under
den rådande upplösningen inom kyrkan, hvars grundsanningar
utvattnades eller förtyddes, tillstoppa munnen på präster, som
1 Ljunggren, Sv. vitterh. häfder, III, sid. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
