Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka i 53
S. P. Bexel till ärkebiskop Lindblom, i hvilket den förre åberopar
som en merit för anställning som prefekt vid »seminarium pastorale »
i Uppsala, att han på inrådan af Lehnberg tagit lektioner för den
förnämste aktören vid svenska teatern i deklamation.
Många hade de präster varit, som hälsat Lehnberg välkommen
som stiftets biskop, och många voro ock de som beklagade hans tidiga
frånfälle. När detta 1808 inträffat, ingingo som vanligt vid
biskopars afgång kondoleansskrifvelser från konsistorierna och enskilda
personer också till stiftsstyrelsen i Linköping. Man beklagade i
likhet med consistorium ecclesiasticum i Lund hans tidiga
bortgång, emedan man, såsom dess skrifvelse uttryckte tanken,
väntat så mycket gagn af det »ädla i.hans sätt att för densamma
(=religionen) väcka känsla och vördnad». Som bekant säges
ärkebiskop Wallin hafva yttrat till P. Wieselgren, att han ansåg
Lehnberg ha haft stor betydelse för kyrkan därigenom, att han lockade
de bildade klasserna att åter besöka Guds hus. Wallin skall ha
tillagt: »Vårt (kall) blifve att där förkunna för dem Guds ord i ali
sin kraft».1 Vi finna, att äfven Östgöta nation vid Lunds universitet
genom sin kurator insände till Linköpings domkapitel en dylik
sorgbeklagelse, hvari den aflidne biskopen betecknades som
»religionens Cicero», och hvari jämväl försäkrades, att ingen
prästkandidat där funnes, »som icke ofta gladt sig i hoppet att under
hans ögon och lifvad af hans efterdöme få bilda sig i den svåra
konst att predika fridens enkla och förgätna lära för ett vrångt
och lättsinnigt tidehvarf».
Den mot kyrkans bekännelse stridande teologiska åskådning,
som Lindblom genom sin tidskrift och Lehnberg genom sin andliga
vältalighet stödde och befordrade, gynnades af ytligheten och
svagheterna i den undervisning, som vid universiteten kom präst
-kanditaterna till del. Enär redan vid medlet af 1700-talet biskop
A. Kalsenius i Västerås kände oro för den allt starkare
framträdande skepticismen och otron, hade han till Uppsala universitet
skänkt medel till upprättandet af en ny teologisk professur, hvilken,
sedan kungl, Majestät 1754 lämnat bifall till dess upprättande,
erhållit till uppgift att »förklara och vindicera praenotiones
theo-logicas samt isynnerhet med våra många fritänkares grundliga
vederläggning hafva att syssla».2 Men fritänkeriet kunde ej ut-
1 Wieselgren, P., anf. st., sid. 379.
2 Cornelius, C. A.: Några bidrag till Ups. teolog, fakultets historia,
sid. 4 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
