Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
westling
stängas från akademien. Flera af dess lärare inom den teologiska
fakulteten närmade sig till de neologiska läromeningarna, såsom
t. ex. den förutnämnde Lostbom. Om e. o. professorn O. Domeij
har blifvit sagdt, att han var en »philolog och theolog af den modärna
sorten, s1 Den praktiska teologien var ej representerad förrän 1790,
då Lostbom och E. J. Almqvist ålades att föredaga ett par ämnen
liggande inom dess sfer. År 1804 föreläste professor L. J.
Palmberg »casus conscientiae», och vid samma tid började Samuel Ödman
handleda de teologie studerande i predikoskrifning. Den
teologiska utbildning som kommit prästkandidaterna till del, hade varit
så otillfredsställande, att biskop O. Wallqvist, som klart fattade
kyrkans behof, i ett bref till Lindblom den 4 augusti 1797
angifvit som ett mål, hvilket ännu ej var hunnet, det att få »bibliska»
präster. Sina tankar om de teologiska lärarnes verksamhet där
uttalade han sålunda: »Om academici har jag icke sagt något ondt,
och om upsalienses har jag icke ens tänkt något sådant. Men om
bröderna äro, som du skrifver, vid något ställe mörkögde, så bed
dem fixera sin attention till teologiska fakulteten, Lostbom,
Palmberg och själfve Winbom. Jag tror ej, att dessa goda män beredt
en enda att blifva duglig präst.» Palmberg var dock enligt
uppgift från annat håll en from man. Sitt omdöme om Uppsalateologerna
skärpte Wallqvist icke desto mindre i ett följande bref den 14
december 1797 till Lindblom i det han yttrade: »Om akademierna
skall jag disputera med ingen, men under de tio år, jag här (i Växjö)
varit, har ingen från akademien hitkommit med präststudier, men
många yfviga sofister utan system, pratmakare med glosor utan
begrepp och sammanhang. De säga sig vara filosofer och kantianer.»
Ännu 1812 framställas förhållandena i en dålig dager. Sam.
Ödman, som då var prefekt för det teologiska seminariet, där
prästkandidaterna skulle bekomma nödig utbildning i prästämbetets
praxis, hade godt tillfälle att iakttaga och döma om frukterna af
den teologiska undervisning, som kommit dem till del. Han skref
då i ett bref till biskop Bjurbäck i Ivarlstad: »Ungdomen lärer
moralen utur romaner, af filosofien hämta de glosorna och utur
teologien ingenting». »Här är intet annat öfrigt än det enda, att
man vid gymnasierna inplantar sann religion, bibelläsningens
nödvändighet, latin och grekiska såsom subsidier för att läsa sig
fram. Allt mitt bemödande är fruktlöst, då seminarister icke ens
kunna katekesen, icke veta, om Fader vår står i gamla eller
1 Cornelius, anf. st. sid. 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
