Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka i 53
nya testamentet, icke om Matteus eller Jeremias lefvat före eller
efter Kristi tider. Jag hade i går en filosofie magister, en af de
snällare, som icke visste, hvilka stycken höra till en sann bättring.
Huru skola sådana i en hast skapas till folklärare, jag ville ej säga
till evangelii predikanter? Om jag icke hade den trösten att äfven
träffa goda ämnen med underbyggnad och flit, vore min syssla
outhärdelig. »* Ännu 1815 klagade Ödman, att han till och med
bland teologiestuderande, som aflagt filos, graden, träffade dem,
som visade en öfverraskande oklarhet i tanken.2
Som under rationalismens tidsskifte hela andan vid
universitetet var mättad af filosofi och den teologiska undervisningen
färgades af filosofien, skiftade lifsåskådningen äfven bland de
teologie studerandena i viss mån efter det filosofiska system, som
åtnjöt mesta förtroendet för dagen. I det nyssnämnda brefvet
från Ödman till Bjurbäck skildrar den förre dåvarande förhållande
på följande sätt: »Människoförståndet har synts mig vara i ett
konvulsiviskt tillstånd såsom Vesuvius. Det skakar alla grundvalar.
Det sprutar lava, som föröder det ena fältet efter det andra. Mången
föreställer sig, att af dessa lavaflöden skola tilldanas rika vinberg
såsom i nejden af Neapel. Mitt hopp är däremot, att det gamla en
gång skall under askhoparna uppgräfvas såsom Herculanum och
Stabiae. Jag är på afstånd åskådare af dessa revolutioner. • För
hvarje ny epok har man utropat: Detta och detta enda är sann
filosofi. Medan Voltaire, d’Alembert och Diderot arbetade för
deismen, läste jag på Vermdön filologi. Medan Steinbarth, Teller
Bardht et consortes arbetade för naturalismen, samlade jag örter,
insekter och världskännedom. Helvetius uppreste hufvudet i
Uppsala. Kant dref honom på flykten. Man fick det stora ljuset,
att Gud är ett postulat och moraliska känslan en principe. Man
tillbad och beundrade. I Tyskland »kantiserade» allt. Filologien
blef »kantisk», ända till abcböcker »kantiska». Fichten gjorde
Gud till ett begrepp. Hans moraliska ordning gaf ingen frukt.
Nu »fichtiserade» allt, och jag har sett predikningar, hållna i
Baireuth, i hvilka den villan, att Gud vore en varelse, med ali
ifver bestriddes. Schelling gjorde allt till Gud. Redan för tio år
sedan sade Jacobi, att detta skulle stanna antingen i ateisme eller
mysticisme, och mig synes, att det skall stanna i begge, ehuru
heterogena dessa predikanter äro. Nu har man kommit så vida, att
1 Saml. af bref till Brunbäck, Link, biblioteks arkiv.
2 Skarstedt, anf. st., sid. 262.
Kyrkohist. Årsskrift 1916. 1 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
