Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o 2 g. westling
ifrigt disputerar om antalet af de förnämsta grundartiklar, det man
på allt sätt vill inskränka och minska för att komma närmare till
naturalismen, håller jag» — sade han — »för ganska betänkligt att
vetande tillstyrka en sådan förbättring, emedan man under sken
att jämka de nu så kallade mindre viktiga artiklar»–– »skulle
snart så kringskära och stympa de hufvudsakligaste, att ingenting
däraf blefve öfrigt mer än en naken och kraftlös förnuftslära. Absit
malum omen. »L
Bland mera representativa personer inom stiftet, särskildt
lekmän, var f. d. riksrådet, riksmarskalken grefve Göran
Gyllenstjerna en af dem, som öppet- bekände sig hålla fast vid kyrkans
läroåskådning och detta, ehuru han stod i vänskapsförbindelse
med biskop Lindblom. Sitt fromma tänkesätt visade han i bref
den 26 december 1788 till denne, då han under intryck af de landet
hotande farorna under det snart ingående nya året tillönskade
»biskopen och alla andra, som få vård om riket, Guds beskydd och
upplysning att oförskräckt vårda och försvara religionen, frihet
och laglydnad». Samma behof af Gud för egen del och af
umgänge med honom framträdde, då han en tid därefter i bref till
biskopen den 25 augusti 1790 begärde, att han måtte förordna en
viss angifven person till huspräst på Torönsborg, grefvens hem,
emedan, som han anmärkte, ålderdom och sjuklighet hindrade
honom och hans hustru att fortfarande följa sin sed att söndagligen
bevista den allmänna gudstjänsten, och de längtade efter att få
fägna sig åt »dageliga bönestunder samt uppbyggeliga predikningar
såväl om helgdagarna som i passionstiden». Han försäkrade, att,
om hinder skulle möta att uppfylla hans begäran, skulle han känna
detta smärtsamt. Det blefve — sade han — »för oss en så mycket
kännbarare förlust, om vi på vår ålderdom, som är en Guds
välsignelse, i sjukligt tillstånd skola sakna den själaförnöjelse att
så ofta möjeligt är få höra Guds ord». Då efter några år den
huspräst, som blifvit honom tillskickad, lämnade Torönsborg, vände
sig grefven till domprosten, som han ock räknade bland sina vänner,
med begäran, att denne måtte göra sitt bästa för att skaffa dit en
värdig själasörjare i den afflyttades ställe. Älf gjorde ock, hvad
han kunde, för att Lindblom måtte missivera dit en »skickelig»
man, betygande, att »hvad det genomfromma herrskapet angår,
är (det) en schola pietatis et christianismi».2 Ett tecken på denna
1 I.ink. bibi., saml. af bref till Älf.
2 Bref till Lindblom och Älf. i Link, bibliotek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
