Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka
i 53
fromhet var väl ock den »okonstlade simplicité» och
anspråkslöshet, som utmärkte den ansedda mannen. När konung Gustaf III
1787 erbjöd honom furstetiteln, afböjde han anbudet.1 En annan af
de stiftets främste magnater och bildade män, hvilka intogo en
positiv kristlig ståndpunkt, var f. d. presidenten i Åbo hofrätt
friherre Axel Gabriel Leijonhufvud, som tillbringade sina
sista lefnadsår på Lindö gård i närheten af Norrköping. Han
dog 1789. »Jag är van — yttrade han i ett bref — att se hoptals
sådana giftiga skrifter utströmma af våra bokprässar, dock med
mycken bedröfvelse öfver det blindhets mörker, som börjar nu
kvälja vår hela kristenhet, men jag tröstar mig vid Guds dyra
löften och är öfvertygad med salig biskop Rydelius, att Gud icke
låter något gift spridas från afgrunden, för hvilket han icke af
himmelen beredt botemedel. En samling af kristna, som i början under
sekterisk skepnad tyckia göra afsteg från ortodoxien, är nu den
lilla hopen, som Gud brukar att förvara, hägna och sprida vår dyra
salighetslära» o. s. v. Ehuruväl han ej ville neka till att Bonnets
skrift »Recherche sur le preuve de christianisme» var »en vacker
bok, som med redighet och ordning förenar en slags lifaktighet
och åstadkommer hos sina läsare den lj uf liga sammanstämmelse
af förståndet och hjärtat i de viktigaste sanningars antagande»,
så stöttes han dock bort ifrån den på grund af dess sätt att
»förklara läran om uppståndelsen och miraklerna efter sin filosofi».
Denna skrift ansåg Leijonhufvud vara »en composé af Lockeanska
fiberläran, af Hallerska observationes understödd å ena och (af)
Leibnitzens Monadologie och Harmonia praestabilita »(å den andra).
Efter den förra har han sökt förklara uppståndelsen — efter själfva
Döderleins désagrement — efter den senare läran om Kristi och
apostlarnas mirakler.2 A. G. Leijonhufvud efterlämnade en skrift
»Tankeval i anledning aj sön- och högtidsdags evangelier », författad på
vers och 1790 anmäld i Stockholmspostens (n:o 260). Under 1790-talet
växlade en annan Leijonhufvud från samma Lindö men ock från
andra ställen bref med Lindblom och Älf, äfven dessa bref vittnande
om att dess författare ville hålla fast vid evangelisk luthersk
bekännelse. Som han hade namn om sig att vara en vitter man,
inhämtade Linköpings konsistorium 1792 hans yttrande om förslag
till psalmer, som voro afsedda för den tillämnade profpsalmboken.
1 E. Schröderheims anteckningar till kon. Gust. III:s hist., Örebro 1851,
sid. 47.
2 Bref till Älf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
