- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjuttonde årgången, 1916 /
204

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204

-g. WESTLING

Blygsam tvekade han till en början att taga någon befattning med
dem, men med tanke på att det gällde »allmän och enskild
upp-byggelse för medborgare» och att göra något för våra »odödliga
själars skull», satte han åsido sina betänkligheter och insände till
konsistorium några »vågade försök till förbättringar» i de honom
till-skickade psalmprofven. Varmt fästad vid domprosten Älf skref
han till denne den 25 oktober 1798 vid underrättelsen om hans
iråkade sjukdom några afskedsord burna af egen kristlig
evighetslängtan: »Våra stundglas rinna. Vi vänte en bättre vakttimma
både som andliga och världsliga stridsmän, Gudi lof! Den store
segervinnaren, som kämpade för oss och vårt fallna släkte och
nedlade våra fiender, har, då han uppfor till sin härlighet och förenade
det synliga med det osynliga, beredt oss ett hem i sin förvärfvade
salighet, som vi redan i tron äge och i hoppet förese oss af den
Allsmäktiges nåd och kärlek.» Med tanke på att denna bekännelse
uttalades i en tid, då bland landets bildade samhällsklass
kristendomen gemenligen betraktades som en antikverad lära, är den
anmärkningsvärd. G. Ribbing på Götvik, en gård inom stiftet,
en lärd man, som med ledighet rörde sig med de gamla romarnes
språk, hörde ock till den tidens högt bildade aristokrater, som höllo
fast vid fädernas tro. I ett bref till Älf, som inom Linköpings
domkapitel hörde till dem, som likaledes stodo kvar på kyrkans orubbade
bekännelse, uttalade äfven Ribbing en dylik kristlig
evighetslängtan. Så skref han t. ex. den 15 november 1793: »Gudi lof, tiden
till förvandling nalkas. Jag längtar med suckan om nåd hos en
barmhertig och nådig frälsare. Äfven andra exempel bestyrka,
att bland stiftets aristokrati funnos medlemmar, som ej följde
med tidens rationalistiska ström. L. C. von Saltza på Säby i Vist
socken synes ha tillhört denna grupp.

Äfven utom Linköpings stift funnos helt visst inom de bildade
klasserna många, som icke hyllade neologiens läror, ehuru vi
naturligtvis ej kunna närmare döma därom. En och annan har gjort sig
mera bekant som ståndaktig i fädernas tro. Som trogna mot
kyrkans bekännelse ha vi funnit omnämnda till ex. lagman C.
Carleson, landshöfding Ad. Joh. Raab, riksmarskalken H. H. von Liewen
Arkiater C. von Linné och kemisten Torbern Bergman, samt
ärkebiskop M. Beronius.2 Att äfven andra bemärkta och högt
bildade lekmän funno i kyrkans bekännelse sanningen, är otvifvel-

1 Bref till Älf, Link. bibi.

2 Cornelius, C. A.: Sv. kvrk. hist. efter reformationen, sen. del,sid. 109 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1916/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free