Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o 2
g. westling
terrae». Hans längtan uppfylldes redan nästföljande år. Biskop
P. Munck i Lund, som länge med kraft och nit fört striden för
ortodoxien och därför högeligen förkättrades från neologernas
sida, gick ur tiden 1803, ett år, då döden beröfvade svenska kyrkan
äfven tre andra biskopar, nämligen den i Upsala, i Strängnäs och
i Hernösand. Sin med Lindblom olika åskådning af tidsläget
uttalade Munck i ett bref till denne den 30 december 1798. Lindblom
hade synbarligen i något föregående bref till ämbetsbrodern i Lund
uttryckt belåtenhet med förhållandena inom Linköpings stift,
och öfver att Kantska filosofien segerrikt utbredde sig och därtill
uttalat sin öfvertygelse om att kyrkan ingenting hade att frukta
af dem, som tänkte annorlunda än hennes rättrogna. I Muncks
svar af nämnda datum förmärkes en annan syn på tingen. Han
för sin del hyste däremot farhågor för kyrkan från »dels
försmädare, dels föraktare af vår i Guds heliga ord uppenbarade
försoningslära. Man vill på ett subtilt sätt undergräfva
uppenbarelsen, och för att bedraga den enfaldige predikar skrymtaren
om dygder och gärningar, dem han själf underlåter». Eftersom
Lindblom tyckes gjort någon anmärkning mot den teologiska
undervisningen och studierna vid Lunds universitet, skref Munck: »Hvems
är felet? Månn’ ignoranta lärare eller förförda åhörare, som
förvanska Guds uppenbarade ord i sitt sammanhang och ej fråga
efter de tre nödiga virtutes theologis: »oratio, meditatio, tentatio».
»När vi och några flera gått till hvila, lära kantiska filosoferna och
so-cinska teologerna anställa illumination. Vår politiske Gefleregent
Nordin med sin Dillner torde bidraga något till kostnaden» o. s. v.
Ett par veckor därefter vände sig Munck i bref till domprosten
Älf och meddelade, hvad han skrifvit till Lindblom, och sporde,
om denne låtit honom få någon del af Muncks tankar. Hade
Lindblom underlåtit detta, ville Munck däri se ett tecken, att han känt
sig träffad och »slagen». Munck yttrade vidare: »Lindblom är min
gode vän, men Kant förstår han intet, och i teologien är han svag.
Jag erkänner honom gärna vara eloqvens, äfven politicus, i
synnerhet sedan 1789 års riksdag. Jag bad honom som vän och äldre
än han med mera erfarenhet att akta sig hädanefter för både
teo-logiske och politiske räfvar, ulfvar, bockar och tyska hundar».
Munck undrade ock, om Älf fått se ett af honom utverkadt kungl,
påbud till biskoparna om uppmärksamhet på prästernas
predikningar. Till Lunds konsistorium hade det då icke ännu ankommit,
men Munck sade sig veta, att det kommit till Linköping, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
