Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka i 53
det »cacheras» af biskopen. »Fråga honom om detta bref och
begär det, men —N. B. —nämn ej, att jag skrifvit. Kungabrefvet
är nitiskt och skarpt. Här (i Lunds stift) behöfves det intet, så
länge jag lefver.» I ett postscriptum i samma bref af den 13
januari 1799 nämnde Munck, att det verkligen nu ock kommit till
Lunds domkapitel. Neologien synes ock ha »fått mindre insteg
i Lunds stift än i flera andra inom vårt fädernesland». »Att den
icke fick mera insteg, torde väl kunna i någon mån tillskrifvas
Muncks renlärighetsnit.» »Han stod i det bästa förhållande till
de frommaste och mest nitiska prästerna, »* Också funnos i Lunds
stift under hans och hans företrädares, O. Celsius’ tid ett ej ringa
antal framstående prästmän, som sökte häfda evangelisk, ren,
biblisk kristendom. Några, t. ex. Bergström i Helsingborg,
Sante-son i Mörrum och Kullberg i Strö »ansågos t. o. m. för sin
gudsfruktan och ämbetsnit för sekteristiska, men voro icke därföre mindre
renläriga eller kyrkliga».2 Dessa och flera andra utmärkta för rika
själsgåfvor uppträdde och förkunnade en evangelisk kristendom.
Flera af stiftets mest nitiska prästmän visade en lutning mot
herrnhutismen, som syntes’ vara den form, hvari »den lefvande
kristendomen oftast var iklädd». Äfven den pietistiska skolan ägde
fromma representanter. I Åkarp, Vittsjö, Verum och Hörja m. fi.
församlingar hade till och med andliga rörelser blifvit framkallade
genom prästers förmedling.3 Vid universitetet i Lund verkade
t. ex. And. Hylander i kristlig anda, om än hans predikningar
hade en herrnhutislc anstrykning, och C. J. Eberstein, slutligen
biskop i Visby stift, var i ali sin undervisning nitisk för bevarandet
af evangelisk luthersk tro. Bland de biskopar, som 1803 skördats
af döden, och som i lifvet mot neologien värnat kyrkans lära, var
ock biskop E. Hesselgren i Hernösand. Den i dogmatiken och
homiletiken lärde Johan Möller, från 1796 biskop i Visby stift,
hade allt intill sin död 1805 sträfvat emot rationalismens framsteg.
Genom sin förutnämnda »Afhandling om ett rätt predikosätt» hade
han befruktande inverkat därpå, och genom sin skrift:
»Sammandrag af de förnämsta bevis till kristna religionens sanning och
försvar mot fritänkare» hade han gått till strid mot tidens rationalism.
Bland dem, som höllo på bibelordets absoluta auktoritet, åtnjöt
Möller stort anseende, och den förstnämnda afhandlingen ansågs
1 Ca vallin, S.: Lunds stifts herdaminne, I, sid. 205 f.
2 Därsammastädes, sid. 189.
3 Därsammastädes, sid. 194.
Kyrkohist. Årsskrift 1916. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
