Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 westling
som en god ledtråd för predikanter intill dess, att S. Ödman 1807
utgaf sin »Anvisning till ett kristeligt predikosätt», hvarefter dennes
principer ansågos böra vara normerande. Han hade nämligen
föregående år blifvit såsom ordinarie professor i praktisk teologi
förordnad till föreståndare för det praktiska seminariet, där de
unga prästkandidaterna skulle bekomma den nödiga utbildningen
i predikokonstens praxis. Som han hvarken hyllade neologien eller
rationalismen utan snarare intog en supranaturalistisk ståndpunkt,
bidrog han att leda prästbildningen i mera bibelenliga spår än den
öfverhufvud gått tillförene. — Fast i bekännelsen var Gustaf IV
Adolfs religionslärare i ungdomsåren Johan Gustaf Flodin, som
1794 nämndes till ordensbiskop och 1800 insattes till biskop i
Västerås’ stift, där han stilla och nitisk verkade i sitt kall. Hans
vedersakare beskyllde honom för att hysa en pietistisk kristendom,
och för att hos den unge konungen ha inplantat ett trångbröstadt
och ofördragsamt renlärighetsnit, hvarför han ej var väl anskrifven
hos dem, som för sin räkning längtade efter obegränsad frihet
att sprida upplysningens grundsatser i religion. Eftersom han
åtnjöt konungens förtroende, tillräknades honom skulden för de
skrankor för religionsfriheten, hvilka konungen upprätthöll.
Äfven biskop Wallqvist, som dock var klart medveten om de
vådor, som en extrem neologi kunde medföra för samhället,
misstrodde Flodins inflytande. Till Lindblom skref han den 3 augusti
1798: »Väl var, att du fick tala vid kunglig Majestät. Jag fruktar,
att br. Flodin förer i dessa frågor en mycket olycklig ton. En klok
reformation kan icke hindras, och han bör det icke heller. Om det
ock är svårt att finna personer och sätt till hans verkställande,
så bör man icke skaffa sig förbud att blifva klokare. Bland våra
olyckor är att räkna Stockholms pastorernas influance. Dessa
goda vänner hafva hvarken beslutsamhet eller goda hufvuden» etc.
Hufvudstadens präster ansågos sålunda stå i vägen för neologiens
framgång. Där hade länge öfverhofpredikanten, kyrkoherden i
Riddarholmen Gabr. Rosén i anda och kraft förkunnat
evangelium, så att det påståtts, att hans »allvarliga predikningar och
fromma lefverne», som »ej lämpade sig för det lätta hoflifvet», stått i
vägen för hans befordran till biskop efter Serenius i Strängnäs
stift.1 I Stockholm verkade ock länge Gustaf Murray, innan han
nämndes till biskop i Västerås. Äfven han bevarade en ganska
3 Hagström, k. A.: Strängnäs’ stifts herdaminne, I, sid. 159.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
