Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 o
g. westling
i religionsläran, hade ock vändt sin kritik mot neologerna och
förehållit dem deras tomma fraser om dygden och fört dem till sinnes,
att en människas moraliska och religiösa förädling ej består blott
i vetande af hvad som är rätt och godt utan framför allt i att »vilja
och göra»–»i ådagalagd åtrå, öfning och färdighet och äfven
i sina tidsfördrif till sinnets hvila och förfriskning skaffa nytta».1
Bjurbäcks teologiska åskådning var dock, såsom vi kunna märka
af Ödmans nyssnämnda bref, ännu icke evangelisk luthersk. Han
hade gjort sig känd som anhängare af Lockes empirism. Under
umgänge med bibelordet blef han likväl efter hand vunnen
fölen bibelenlig religionsuppfattning och blef genom denna sin
utveckling för neologer och rationalister ett memento och en maning
att pröfva halten och vederhäftigheten af sina teologiska teorier.2
Den uppgift, som vid teologiska fakulteten i Uppsala
anförtroddes åt S. Ödman, den att göra de teologie studerandena bekanta
med prästämbetets praxis, lades i Lund från 1809 i händerna på
C. P. Hagberg, hvilken visserligen som andlig talare var Ödman
öfverlägsen, men i lärdom stod tillbaka för denne. Den
sentimentalitet, som Ödman sökte med sin undervisning förebygga hos de
blifvande prästerna, var däremot ej ens för Hagbergs eget
predikosätt främmande. Hans korta verksamhet som
seminarieprefekt hindrade honom att sätta sin stämpel på de från det
sydsvenska universitetet utgångna prästernas predikosätt,
hvarförutom där en större och mera imponerande andekraft utströmmade
från stadskomministern H. Schartau. Åt Hagberg bereddes ett
rikt arbetsfält i hufvudstaden, och där bidrog han att väcka en
varmare religiös stämning bland de skaror, som lyssnade till hans
formsköna, åtminstone länge supranaturalistiska predikningar.
Prästbildningen blef således ledd i mera bibelenlig anda än
tillförene. Prästerskapets representanter vid riksdagen 1818 hade
beaktat den omsvängning i det allmänna religiösa tänkesättet,
som på senaste tid inträdt, och gifvit det en bibelvänligare riktning.
I det cirkulär, som ståndet efter gammal sed vid riksdagarna
utsände till sina ämbetsbröder i landet, betygade det, att »det
tidehvarf, som kan anses förflutet, men hvars minne varnande och
lärorikt går till senaste eftervärld, var icke blott af statshvälfningarna
märkvärdigt utan äfven och ännu mer af de våldsammaste bryt-
1 Link. bibi. handskrifter.
2 Kord. Familjebok, första uppl. art. O. Bjurbäck samt Skarstedt,
C. W.: Predikoverks. hist., sid. 271.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
