Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka 2 i 3
hvilka en neologisk fläkt slår en till mötes, eller i hvilka på en eller
annan punkt neologien röjer sig. Dessa psalmer härröra mest
från författare från den gustavianska tiden, hvilka i andra sina
litterära produkter bekänt sig hylla upplysningstidens teologi,
eller någon gång från författare af senare datum, Men äfven dessa
psalmdiktare sökte dock att iakttaga en viss måtta och varsamhet
i sina uttryck, hvarförutom många af deras psalmer öfverarbetades
af Wallin, som då retoucherade bort möjligen stötande uttryck.
Att en del förbisågos, är dock ovedersägligt. Psalmerna från den
gustavianska tiden beröra mindre oft-a det centrala i kristendomen.
Kristi person och försoningsverk, och behandla oftare läran om
Guds försyn och kristendomens sedelära, som enligt den tidens
åskådning utgjorde det väsentliga i religionen.
Ehuruväl Leopold och Adlerbeth icke stodo på den
kyrkliga bekännelsens grund, stå de psalmer, som härröra från deras
hand, och som Wallin intagit i psalmboken, icke i motsägelse mot
vår troslära, men dess specifikt kristliga moment betonas ej med
önskvärd vikt. Att Anna Maria Lenngren i sin bönepsalm
numro 449 blott vänder sig till Gud såsom »Allfader», universets
upphofsman och uppehållare, om hjälp i »dödsminuten»,
sammanhänger naturligtvis med neologernas ensidiga bekännelse af första
trosartikeln, medan den andra mer eller mindre lämnas ur räkningen.
En neologisk grundton genomgår flera af de psalmer, som hafva
kyrkoherden, teol. doktor J. Åström till upphofsman. Han
skattades högt af Wallin, som i bref yttrade: »Den yppersta
hjälpreda, som jag påräknar, är du min bror». Jämlikt tidens smak
att icke direkt nämna Gud vid namn utan metonymiskt utbyta
det mot ett oegentligt, bildligt uttryck, om det än skulle försvaga
känslan af att i kristendomen fråga är om ett personligt förhållande
till en personlig Gud, använder Åström i sina psalmer ofta t. ex.
uttrycket »himlen» för att beteckna Gud. I ps. 42, v. 3. manar han
församlingen: »på himlens vilja akta och sök din vishet där»; i
ps. 71, v. 3 och 8 framställes Jesus som »lefvande för himlens ära»,
och där betygas ock, att hans »vandel predikar himlens höga, milda
bud», o. s. v. Lagman C. A. Kock framställer i psalmen 202, v. 5
helt oförblommeradt dygden som en förtjänande rättfärdighet
inför Gud, i det att han där lägger i den syndiga människans mun
de orden: »Och då jag lefvat, som jag bort, för mig du öppnar
himlens port». En supranaturalistisk ton förnimmes ock från en del
andra psalmer och är ej främmande för t. ex. psalmer af S. Ödmans
Kyrkohist. Årsskrift 1916. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
