Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka
2 i 3
intill våra dagar kunnat bibehållas till det hufvudsakliga i samma
skick, hvari den under 1800-talets första decennium formades,
äfven den ett påtagligt tecken, att den neologiska reformifvern
då saktat sig.
Sedan det till jubelfesten 1793 samlade prästerskapet förkastat
de bibelöfversättningsprof, hvilka då framlades af den
bibelkommission, som Gustaf III den 18 maj 1773 tillsatt, återupptogs
översättningsarbetet 1805 af en då nytillsatt kommission, i hvilken
arbetet hufvudsakligen lades på S. Ödman och J. A. Tingstadius,
men som dessa bägge lärde mån icke kunde enas om de allmänna
principerna för detta arbete, i det att den ena ville genom en
para-fraserande öfversättning göra bibelinnehållet lättfattligare för
menige man, kämpade den andra för att åt språket i öfversättningen
förläna största möjliga estetiska skönhet. När omsider 1816 en
öfversättning af nya testamentet framlades, kriticerades den bland
annat af O. Wallin, som påyrkade en större hänsynsfullhet mot det
gamla ärevördiga bibelspråket. Bibelöfversättningsarbetet blef
ock — som bekant — fortfarande lämnadt ofullbordadt.
Den stigande aktning för bibelordet, som kunde förmärkas,
trädde tydligt fram i bildandet af bibelsällskap i landets flesta stift.
Bibelordet sattes ej längre som förut på skampallen, utan man
ville lyfta upp det på ljusstaken att lysa vårt folk. Åtminstone inom
Linköpings stift lyssnade mest de bildade samhällsklasserna till
uppropet att inträda som medlemmar däri. En mängd af de mera
representativa personerna inom stiftet finner man allt från
början inskrifna som ledamöter af sällskapet. Det ser nästan ut som
det hört till god ton att hörsamma biskopens kallelse till
ledamotskap. I Västerås, Göteborgs och Visby stift hade under ledning
af deras biskopar, G. Murray, J. Wingård och C. J. Eberstein
redan 1813 bildats bibelsällskap. I viss grad betecknande för
ändringen i det religiösa tidsläget är, att J. Wingård, som
drottning Lovisa Ulrika anlitat som biktfader och öfverhofpredikant,
och som räknas bland neologiens typiska representanter, var en
af de första biskoparna, som trädde i spetsen för ett sällskap af
berörda slag. Tvenne år därefter firade Lunds stifts bibelsällskap
sitt första årsmöte med biskop V. Faxe såsom ordförande. Sedan
redan 1808 till följd af ett par skottars bedrifvande ett s. k.
Evangeliskt sällskap blifvit bragt till stånd i vårt land och satt som sitt
mål att låta trycka och sprida religiösa traktater, började detta
omsider med stöd från Brittiska och utländska bibelsällskapet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
