Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka 2 i 3
hvilken uppgifves såsom från Gud utgången»–-»undersöka, om
den är med den Högstes egenskaper öfverensstämmande». »Vid
den gräns, där det mänskliga förnuftets åtgärd stannar, fattar
oss den helige Andes upplysande och förbättrande nåd, som gifver
tron lif och lifsrörelse. »x Som han lägger stor vikt vid denna
förnuftets pröfvande verksamhet, utbrister han i t. ex. en predikan på
fjortonde söndagen efter Trefaldighet: »Hvadan så mycken otro
ibland oss, om icke af den lättrogna lättsinnigheten, som mottager
och förkastar utan tillbörlig pröfning! Hvadan så mycken
förödelse i dygdernas rike, om icke af den lättrörda lättsinnigheten,
som blott ledes af det yttre skenet och därför står orörd af dygden! »
Starkare påverkad af den djupare religiositet, som tiden
medfört, var Sam. J. Hedborn, om hvars psalmdiktning något blifvit
förut sagdt. I sin ungdom hade lian tillhört fosforisternas parti
och hade ej gjort sig känd för en varmare gudsfruktan utan
snarare för motsatsen, men i lidandets skola synes han mognat för en
innerligare och djupare uppfattning af religionen. Om honom
skref J. O. Wallin den 30 januari 1814 till ärkebiskop J. A.
Lindblom: »Hedborn har i år fått Lundbladska priset, oaktadt något
motstånd från visst håll. Han kunde både förtjäna och behöfva
denna uppmuntran, sedan han så tidigt trädt ifrån bespottares
väg.» Om hur han kom att öfvergifva denna väg, skref han den
24 december 1812 till Lindblom: »Snart i tre år har jag stått under
Herrans aga En stor fysisk svaghet förenad med den djupaste
hypokondri har gjort mig oskicklig att öfva mitt prästerliga kall.
Jag har däröfver varit nästan tröstlös, men fann slutligen i
religionen en ljuf tillflykt. Jag är således, ehuru än sjuklig, mindre
olycklig och kan säga med David: ’Jag hade mycket bekymmer
i mitt hjärta, men din tröst gladde min själ’. Jag beslöt visa en
mängd olycklige kristendomssyskon samma väg till hugsvalelse.
Så har jag skrifvit dessa psalmer. »Han hänsyftade i dessa ord
på den lilla samling psalmer, som han låtit åtfölja brefvet. Sin nya
syn på lifvet hade han redan i ett föregående bref af den 9 mars
1812 yppat för Lindblom, i det han uttalade sitt bekymmer öfver
den andliga sömnaktigheten i tiden: »Samtidens kristna hafva
för mycket insupit indifferentismen, och, när de skrifva, hvad de
kalla andligt, så blir det kommunt för hedning, jude, muhammedan
och kristen».
Hurusom inom Linköpings stift öfvergången till en renare
1 Dubb, J.: Högmässopredikningar, Örebro 1S37, sid. 230 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
