Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 fr. westling
I hvad mån och huru länge efterdyningarna af neologien
framträdde inom andra stift, våga vi ej döma om i följd af bristande
källkunskap, men utan tvifvel visade sig äfven där regressen i
form af supranaturalism. Professor C. G. Rogberg i Uppsala, som
vann ett stort namn som andlig vältalare, och som där inlade mycken
förtjänst om den praktiska prästbildningens höjande, medan han
där var anställd vid akademiens prästbildningssseminarium,
yttrade sig i en predikan vid filosofie magisterpromotionen där 1818
på ett sätt, som låter oss förstå, i hvilken anda han ledde de blifvande
prästernas undervisning. Han talade om visdom och utlät sig så:
»Det forskande förnuftet behöfver ett ljus, ett annat ljus än sitt
eget för att skåda in i sin inre värld». Kallen det, hvad I viljen.
»Gudsfruktan kallas detta ljus på människospråk och är klarare
än solen och ali stjärnor, en strimma af den Allsmäktiges härlighet.
Herrens fruktan är vishetens rot och vishetens krono ». — Vid
universitetet i Lund verkade från 1812 M. E. Ahlman som
föreståndare för därvarande teologiska seminarium, och efter att ha blifvit
professor vann han berömmelse genom att där väsentligen bidraga
till prästsbildningens höjande i vetenskaplig grundlighet. Ett ännu
starkare och mera reformerande inflytande på prästkandidaternas
vid det sydsvenska universitetet utdaning för sitt blifvande kall
som själasörjare i församlingarna öfvade den förut nämnde
stads-koministern i Lund Henrik Schartau. Väl hade han till en
början kändt sig dragen till herrnhutarnes lärouppfattning, men sedan
omfattade han fast och stadigt kyrkans tro och vände sig med kraft
och öfvertygelse både mot herrnhutismen och neologien. Hade
den förra trosläran betonat den andra trosartikeln och neologien
den första, lade Schartau däremot tungdpunkten på den tredje
och sökte för sina lyssnande skaror utreda »nådens ordning». Med
dessa förhållanden vid de begge universitetet för ögonen kunna
vi väl taga för gifvet, att de generationer af präster, som
numera danades, icke fostrades i en neologisk åskådning. Då i Uppsala
Ödman jämte Rogberg inverkade på prästbildningen kom
däremot supranaturalismen att där färga undervisningen.
Till Schartaus katekisationer och föredrag lyssnade folk af alla
samhällsklasser, äfven universitetslärare, såsom t. ex. juris
professor J. Holmbergsson, professorn i teoretisk filosofi M.
Frem-lixg, professorn i anatomi A. H. Florman m. fi. Ingen bland
kyrkans lärare torde kraftigare än Schartau bidragit till att bortrensa
resterna af neologien. Som han icke genom sitt ämbete intog någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
