Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - F. Westling. Genmäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genmäle
241
ämbete administrera» (Res. d. 14 nov. 1650 R. reg.). Min åsikt är
därför, att då Ösel 1646 lades till Revals stift, var meningen, att
föreningen skulle blifva beståndande.
Otillfredsställande synes mig också kyrkoherde L:s åsikt vara,
att den »ecklesiastika förbindelsen mellan Ösel och Estland
näppeligen innebar mer än en kyrklig personalunion om ens så mycket».
Med personalunion brukar man ju mena en union, i hvilken de
förenade parterna stå ganska oberoende i förhållande till hvarandra
och hafva föga mera gemensamt än öfverhufvudet. Var nu den
kyrkliga förbindelsen mellan Ösel och Estland af sådan
beskaffenhet? Att den icke af regeringen var afsedd att blifva en lös
personalunion, framgår tydligen af biskop Jherings uppträdande både vid
visitationen på ön och senare. Han föreskrifver, att viktigare mål
skulle hänskjutas till Revals konsistorium, där öns prost erbjöds
att taga plats, och han kallar dess präster att tillsammans med de
estländska prästerna infinna sig vid synoden i Reval. Hans sträfvan
att sammansmälta det nyförvärvade området med Estland i
kyrkligt hänseende är tydlig. Han vill, att på ön skall likhet med
kyrkobruken i Estland iakttagas, han påbjuder för katekisationer den
ordning, som antagits för hans stift vid synoden i Reval 1645, och
han kvarlämnade efter sin Visitation till ledning för husbesöken
den »undervisning», som var föreskrifven för prästerna i Estland.
Han har tydligen behandlat ön såsom införlifvad med Revals stift,
och det hade han väl icke kunnat göra, om han ej vetat, att hans
mening öfverensstämde med regeringens. Jag tror därför, att jag
ej handlat missvisande utan riktigt, då jag betraktat Ösel under
ifrågavarande korta skede såsom en del af Revals stift. Sådan var
enligt min uppfattning dess af regeringen bestämda ställning, och
denna ställning fortfor att äga bestånd till 1650, då ön blef ett eget
stift. Den upphäfves ingalunda därigenom, att olikheter i flere
afseenden förefunnos mellan de kyrkliga förhållandena på Ösel
och i den öfriga delen af stiftet, såsom i kyrkobruken. Kyrkoherde
L. vet mycket väl, att olika’ ceremonier förekommo i olika delar
af Livland, utan att dessa därför upphörde att vara delar af samma
stift. För öfrigt anser jag det alldeles felaktigt att påstå, att under
tiden 1646—50 »hela det gudstjänstliga lifvet burit icke det estniska
utan det livländska stiftets struktur och prägel». Vi veta nämligen
bland annat genom det estländska prästerskapets uppgifter, att
man både före och efter Jherings tid på ön använde estländaren
Stahls berömda Hand-, Haus- und Kirchenbuch, och att psalmerna,
Kyrkohist. Årsskrift 1916. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
