Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - F. Westling. Genmäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
fr. westling
som befolkningen där sjöng, voro de i nämnda bok intagna
öfver-sättningarna till det reval-estniska språket. (Se t. ex. en skrifvelse
från det estländska prästerskapet till biskop Gerth. 1689. Liv. 349
före omordnandet af Livonicasamlingen.) När Ösels kyrkohistoria
blir närmare undersökt, skall det nog visa sig, att dess kyrka bär
spår af en stark påverkan från Estland, hvilket ju ock är naturligt,
då befolkningen där och på ön talade samma språk, den
reval-estniska dialekten. Äfven »conjunctionen» under Jhering, som
enligt kyrkoherde L. skall hafva varit »af försvinnande liten
betydelse», vittnar om samma förhållande, alldenstund man ännu
så sent som 1675 finner åtskilliga af Jherings påbud föreskrifna
till efterföljd.
Så vidt jag kan finna, har kyrkoherde L. icke förstått orsaken
till min önskan, att Ösels kyrkliga förhållanden måtte skildras för
sig och ej sammanföras med Livlands. Jag vet väl, att under
Livlands namn hafva under den svenska tiden stundom innefattats
äfven ösel och Estland. Jag vet också, att flere band förenade Ösel
och Livland under samma tid, men därvid bör man ej enligt min
åsikt fästa sig så mycket som därvid, att dessa provinser i fråga
om den kyrkliga förvaltningen voro ej »tämligen» utan fullt
skilda. År 1650 erhöll Ösel egen superintendent, hvilken, såsom
redan meddelats, skulle äga samma myndighet som andra
superintendenter i riket, och då Livland försågs med en
generalsuperintendent, utsträcktes icke dennes myndighet till ön. Därtill
kommer, att Ösels kyrkliga förhållanden både före och efter 1650,
såsom också framhållits, starkt påverkats från Estland. På grund af
dessa omständigheter anser jag, att kyrkoherde L. saknat skäl
för sitt utan bevis framställda påstående, att Ösel efter 1650 måste
i ecklesiastikt afseende räknas till Livland, och har jag velat som
min åsikt uttala, att ösels kyrkohistoria under den svenska tiden
hellre bör behandlas för sig än framställas som ett slags bihang
till Livlands. Därigenom vinnes också större enhetlighet i
arbetet. Till försvar för sitt förfarande anför kyrkoherde L. bland
annat, att Ösel »odisputabelt hör till det nuvarande Livland» och
att den svenska kyrkohistorien ju behandlar äfven Skånes
medeltida period. Det är sant, att så har t. ex. Reuterdahl gjort, men
för min del betraktar jag hans förfarande som ett exemplum non
imitandum, Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Härjedalen,
Jämtland och Gottland tillhöra nu Sveriges krona, men så har icke
alltid varit fallet. Vore det lämpligt att i en Sveriges historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
