Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Nya kyrkohistoriska handböcker. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
j>j
ju utmärkta öfversikter från tyskt håll (bl. a. Troeltsohs
artiklar i RE och H. Hoffmanns artiklar i RGG). Men Ammundsen
läses äfven här med behållning. Ej minst stannar eftertanken vid
hans teckning af Kant och försök att påvisa en bro från den
teoretiska till den praktiska »erkendelse» hos Kant.
Förf. disponerar sin framställning så: Först ges som inledning
en utförlig analys af upplysningens uppkomst och säregna
kännetecken. Därpå tecknas upplysningens historia i England och i
Nordamerika. Sedan skildrar förf. den katolska världen under
upplysningens tecken, hvarvid den franska upplysningen behandlas
först och afslutas med en värdefull skildring af franska
revolutionen och dess innebörd. Därefter följer upplysningens inträngande
i den romerska och i den ryska kyrkan, samt påfvedömet och
jesuitordens upphäfvande; slutligen skildras katolicismen under
1700-talet i Tyskland och Österrike. Det 4:e kapitlet ägnas åt
protestantismen på Europas fastland under upplysningstiden; därunder
behandlas först upplysningen i tysk kultur och filosofi; sedan
upplysningen i tj’skt kyrkolif. — Som synes af denna redogörelse
har författaren känt omöjligheten af att genomföra en
sammanhängande genetisk teckning och i stället valt vägen att taga vissa
geografiska eller kulturella områden hvart för sig. Härmed följer
med nödvändighet upprepningar och ett vandrande fram och åter
i tiden, som i viss mån beröfvar framställningen nödig utsikt öfver
totalutvecklingens grundlinjer. Och faktorer, som ligga midt uppe
i denna kyrkohistoriska period, såsom herrnhutismen eller
meto-dismen, ha fått hänvisas till en helt annan del af kyrkohistorien.
Då anmälaren under sitt arbete på detta tidsskede sökt finna en
annan och bättre indelning, har detta emellertid visat sig ytterst
svårt. Jag vet knappast något århundrade i kyrkans historia,
där det mött sådana svårigheter att ge framställningen en
öfver-skådlig disposition. Den bäst grupperade teckning af upplysningens
gång, som jag känner, är den nyssnämnde Bern-professorn
Heinrich Hoffmann’s lilla skrift »Die Aufklärung» i Religionsgesch.
Volksbücher 1912, 48 s., öfverhufvud en sällsynt klar framställning
som vittnar om förf:s fulla herravälde öfver materialet och tiden.
Men ej heller den anordningen räcker, när man skall skrifva en
öfversikt öfver tidehvarfvets hela kyrkohistoria. —Jag harf. ö. icke
sett nyssnämnda skrift eller Hoffmanns värdefulla artikel
»Rationalismus» i RGG anförd bfand litteraturen i Ammundsens 1914 och
1916 utkomna häften, ehuru förf. där eljes citerar ännu nyare litte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
