Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Nya kyrkohistoriska handböcker. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
j>j
den, som dock med förstånd brukad kan göra mycken nytta i en
lärobok, som hjälp både för minnet och för en klart fixerad bild
af de religiösa rörelserna och deras innebörd. Och den af
läroboksuppgiften oblidkeligt fordrade och prisvärdt iakttagna
kortheten har ibland beröfvat författaren möjligheten till den konkreta
fyllighet, som ger verkligt lif och individuell färg åt framställningen.
Härmed sammanhänger en viss brist på pointering. Den sakkunnige
läsaren märker nog, huru förf. tagit kännedom om och gång på
gång sökt inarbeta det nyaste af värde från den tyska forskningen.
Men hänsyn till kortheten har gjort, att det nya ej kunnat med
nödig bredd framställas som ett intressant nytt rön eller ett ännu
om-stridt problem. Så glider läsaren lätt öfver de intressantaste
momenten utan att märka det. Blott två exempel. Vid skildringen
af striden mellan Gregorius VII och Henrik IV har förf. anslutit
sig till Haucks geniala men allt fort häftigt omstridda omvärdering
af gången till Canossa som en seger för Henrik IV. Detta uttrycker
förf. sid. 135 klart nog men blott på två rader och utan något
ob-servandum, om så får sägas. Anmälaren har experimenterat med
att i tentamina på Brandruds bok ett par gånger fråga tentanderna
om förf :s ställning till Canossaproblemet; ingen hade lagt märke
därtill. — Ett annat exempel af samma art är behandlingen af
problemet om genombrottet till evangelisk frälsningsuppfattning
hos Luther. Förf. sluter sig, enl. min mening med rätt, till den af
de sista Luther-arbetena allmänt accepterade (se anm. af 1916 års
Lutherlitteratur) dateringen till 1512—13; men krafvet på
koncentration har omöjliggjort för förf. att ge läsarna en föreställning
om, att här ett nytt forskningsresultat brutit sig fram till erkännande
under ihärdigt motstånd från olika sidor. Så halkar läsaren ock allt
för lätt öfver saken.
Att utge en handbok i kyrkohistoria är att våga utsätta sig
för kritik. Ingen kan grundligt behärska ett å omfattande fält,
och på hvarje detalj område kan man vänta, att specialister med
lätthet påvisa bristfälligheter eller fel. Naturligen har äfven
anmälaren på åtskilliga punkter önskat framställningen annorlunda eller
saknat hänsyn till nyare forskningsresultat af vikt. Men detta är
ingen anmärkning mot arbetet; det är endast konstaterandet af
ett faktum, under hvilket hvarje läroboksförfattare måste böja
sig. Förf. har ock varit synnerligen samvetsgrann i kontrollen
af de lämnade fakta; det vimlar ej af slarffel, som eljes inom denna
litteratur är vanligt. Flera af de fel, som anmäl, vid läsningen an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
