- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjuttonde årgången, 1916 /
35

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Augustinus-litteratur. (W. Thimme, Augustins geistige Entwickelung in den ersten Jahren nach seiner »Bekehrung», 386—391. Berlin 1908. — H. Scholz, Glaube und Unglaube in der Weltgeschichte. Leipzig 1911. — E. Troeltsch, Augustin, die christliche Antike und das Mittelalter. München und Berlin 1915.) Anm. af K. B. Westman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anmälningar och granskningar j>j

sums skapare och behärskare, lifvet, sanningen, det godas, det
skönas, det intelligibla ljusets Gud, den eviga, oändliga och
oföränderliga substansen—idel filosofiska bestämningar, bland hvilka de
specifikt kristna nästan alldeles saknas •—; därefter samlar sig bönen i
detta enda: att bedjaren må kunna nå fram till honom själf. »Ad
te mihi redeundum esse sentio: pateat mihi pulsanti janua tua;
quomodo ad te perveniatur doce me. Nihil aliud habeo quam
vo-luntatem; nihil aliud scio nisi fluxa et caduca spernenda esse, certa
et æterna requirenda. Hoc facio, Pater, quia hoc solum novi; sed
unde ad te perveniatur ignoro. Tu mihi suggere, tu ostende, tu
viaticum præbe. Si fide te inveniunt qui ad te refugiunt, fidem da;
si virtute, virtutem; si scientia, scientiam!» Så börjar samtalet.
Ratio frågar: Hvad är det alltså du vill veta? — Allt detta som jag
bedit om. — Sammanfatta det kort! —• »Deum et animam scire
cupio». — »Nihilne pius?»—»Nihil omnino.»—Då börjar Ratio
pröfva honom, om han också har den sinnets renhet, som är en
betingelse för den högsta kunskapen. Samvetsrannsakan är lång och
förödmjukande: den bringar honom ända till tårar öfver den egna
svagheten. Så kan man börja, och då blir det själen,
undersökningen gäller: det sökes bevis för dess odödlighet, och beviset
hämtas ur de platonska tankarna: själen är odödlig, emedan den har del
i sanningen. Denna fattas ju som en evig, liffylld realitet, som själen
kan upptaga i sig och därmed också själf vinna odödlighet. —Man
väntar, att nu också frågan om Guds väsen skall tagas upp, men
detta sker icke ännu utan först i De libero arbitrio och De vera
reli-gione (omkr. 388—390); konstruktionen göres då trappstegsformigt
genom tingen uppåt: esse—vivere—intelligere—veritas (idévärlden)
—Gud.

Detta må vara nog som axplockning ur Thimme. En god, om
än helt kortfattad sammanställning af Augustini åskådning under
dessa år har man i Loofs’ artikel om honom i Haucks
Realencyklopedi (bd II, s. 270—4); där kan man dock inte som hos Thimme
i detalj följa arbetet med problemen, hvilket ju alltid har sin
säregna tjusning.

Loofs anmärker i slutet af denna sammanställning, att de
nyplatonska tankar, som man så tydligt kan följa i skrifterna från
nämnda år, ha förblifvit den grundval, hvarpå Augustini senare
teologiska tänkande uppbyggdes. Det är en sats, som man icke
så sällan kan verifiera äfven vid studiet af De civitate Dei och dess
nyaste kommentatorer. Mellan Cassiciacum och det »magnum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1916/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free