Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Augustinus-litteratur. (W. Thimme, Augustins geistige Entwickelung in den ersten Jahren nach seiner »Bekehrung», 386—391. Berlin 1908. — H. Scholz, Glaube und Unglaube in der Weltgeschichte. Leipzig 1911. — E. Troeltsch, Augustin, die christliche Antike und das Mittelalter. München und Berlin 1915.) Anm. af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So litteraturöfversikter
opus et arduum» han som en frejdad kyrkans pelare vid nära 60 års
ålder begynte ligger ju ett fjärdedels århundrade, hvarunder han
på ett helt annat sätt än förut lefvat sig in i kyrkans lif,
tankevärld och heliga skrifter. Det finns därför långt mera kristendom
i De civitate Dei än i ungdomsskrifterna; arbetets syfte medför
ock en långt vidare horisont —här ha vi ju en »Auseinandersetzung»
med snart sagdt hela den antika andliga odlingen; men när denna
odling nu med ett väldigt grepp skall lösgöras från sina
förutsättningar i hednisk religion och i stället sammansmältas med
kristendomen — då träffa vi platonismen igen, då kommer det
Augustinus väl till pass, att hans åskådning fortfarande är på ’ett
egendomligt sätt rotbefryndad med den ädlaste riktningen i antikt tänkande.
Scholz’ arbete om De civitate Dei sammanhänger med
seminarieöfningar af Harnack öfver samma verk under
sommarsemestern 1909. Scholz har företagit sig att analysera och
sär-lägga tankeinnehållet i det stora verket, och han gör det efter
systematiska synpunkter. Först kommer under rubriken
»Förutsättningar och grundbegrepp » en framställning af Augustini
åskådning om Gud, världen, människan, om etikens hufvudproblem,
om kristendomens sanning, uppenbarelsen och skriften. Därefter
analyseras hvar för sig de båda centrala tankekretsarna i boken,
först begreppen civitas Dei och civitas terrena, »Weltstaat» och
»Gottesstaat», sedan uppfattningen af historien, »Världshistoriens
drama». Till sist kommer en intressant exkurs om begreppet
»frui-tio Dei», dess förstadier, betydelse hos Augustinus och senare
historia i teologi och mystik ända in i nyare tid.
Det är ett i många hänseenden värdefullt arbete Scholz har
presterat. Han är i det hela en kunnig och pålitlig vägvisare i
Augustini tankevärld och har goda undersökningar öfver
föregångare och paralleller till dennes tankar. Och på vissa viktiga
punkter har han gifvetvis befrämjat en bättre insikt i De civitate Dei’s
egentliga mening.
Själf grupperar han de nya insikter han genom sina studier
vunnit kring två punkter af central betydelse för De civitate
Dei-forskningen. För det första gäller det tolkningen af begreppen
civitas Dei och civitas terrena, Guds rike och världsriket, de båda
makter, hvilkas kamp utgör temat i Augustini arbete. Scholz
menar, att den påtagliga svårigheten att komma till rätta med dessa
begrepp beror på, att de hos Augustinus ha två olika betydelser,
en ideell och en empirisk, hvilka i utförandet hopblandats. Ideellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
