Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Augustinus-litteratur. (W. Thimme, Augustins geistige Entwickelung in den ersten Jahren nach seiner »Bekehrung», 386—391. Berlin 1908. — H. Scholz, Glaube und Unglaube in der Weltgeschichte. Leipzig 1911. — E. Troeltsch, Augustin, die christliche Antike und das Mittelalter. München und Berlin 1915.) Anm. af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
j>j
listiska nivå med hänsyn till Gudsriket, utan bemödar sig att visa,
att samtiden — »Christiana tempora» — äfven i yttre hänseende
icke är så dålig som hedningarna mena.
Inför sådana fakta är man uppenbarligen berättigad att
vindi-cera åt De civ. Dei en icke ringa historiefilosofisk betydelse, om
det också är fullkomligt sant, att dess utläggningar i denna
riktning endast ingå som ett moment bland andra i dess stora
apolo-getiska syfte.
En annan fråga är, i hvad mån den kristna
historieuppfattningen verkligen också har slagit igenom i Augustini religiösa
åskådning. Af Scholz’ sammanställningar ledes man snarast till
den slutsatsen, att denna syn på tingen ändå icke riktigt kommer
till sin rätt på grund af de filosofiskt-spekulativa synpunkternas
starka inflytande. Han tycks ändå vara mera platoniker än
profet. Historiens stora kamp är i grunden endast en Guds omväg,
nödvändiggjord genom Adams fall, för att nå fram till det en gång
för alla fastställda facit: fyllandet af de predestinerade heligas
antal. Uppenbarelsehistorien blir knappast någon verklig historia,
då civitas Dei existerat på jorden alltsedan skapelsen och
dessförinnan i änglavärlden. Profeternas af den högsta spänning fyllda
aktgifvande på, om Guds sak går framåt eller tillbaka i
världshändelserna, märker man just ingenting af, ty den kristnes
lifs-sfär ligger allt för mycket i den tidlösa idealismens utanför och
ofvanför. — världshändelserna beröra honom egentligen icke. —
För att fullt komma till botten med detta problem, som är ett af
de betydelsefullaste i Augustinusforskningen, borde emellertid
långt djupare undersökningar göras och då naturligen utsträckas
äfven till andra af hans skrifter, särskildt ock tillfällighetsskrifterna,
predikningarna, brefven o. s. v.
Beträffande begreppen civitas Dei och civitas terrena går
Troeltsch längre i spiritualiserande tolkning än Scholz. Det är
inte så, att begreppen hos Augustinus från början ha två
betydelser, en ideell och en empirisk, utan de ha endast en — den ideella.
Det är rent andliga potenser, det goda och det onda, frälsningens
och förtappeisens rike, Guds och djäfvulens riken i änglavärlden
och bland människorna. Till det förra höra de människor, som
lefva »secundum Deum», de predestinerade, de som älska Gud och
förakta sig själfva, till det senare de som lefva »secundum carnem»,
de som älska sig själfva och förakta Gud. Det hela är i grunden
spiritualistiskt och individualistiskt tänkt; den hierarkiska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
