Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Hj. Holmquist, Engelsk högkyrka, lågkyrka, frikyrka (anglikanism, puritanism, kongregationalism) i deras historiska tillkomst. Uppsala 1916. Anm. af D. Fehrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So
litteraturöfversikter
kalvinister hade fulla kyrkliga och politiska rättigheter. Den
trängre nattvardsförsamlingen — de troende — utgjorde
församlingens kärna, men alla barn döptes och bildade sedan som vuxna
utan att särskild pånyttfödelse ifrågasattes en vidare
allmäntkrist-lig krets kring de troende. Så blef independentismen statsreligion
i Nya Englands kolonistater.
1629—1640 skedde den förut omnämnda massutvandringen
af puritaner till Amerika. Äfven dessa puritaner kände starkt sin
samhörighet med kyrkan och voro ej separatister. Den form af
församlingslif, som de i Amerika funno före sig hos de holländska
independenterna med en kyrka, ordnad i själfständiga
kongregationer o. s. v., gaf sig för dem nästan af sig själf. Den lilla
holländska emigrantförsamlingens betydelse ligger således däri, att dess
independentistiska kyrkoideal bemäktigade sig den stora strömmen
a[ engelska konformistiska eller presbyterianska puritaner. Till detta
har den presbyterianska andan hos de invandrade puritanerna
lagt principen om gemensamma synoder, visserligen utan
bestämmanderätt öfver de enskilda församlingarna. Den rådande
dogmatiska kalvinismen visade sig i antagandet af
Westminsterkon-fessionen o. 1647.
Den engelska frikyrkorörelsen, sådan vi lämnade den under
Browne och senare Barrowe, fick o. 1594 ett nytt tillskott genom
baptismen, som är en produkt af mötet mellan engelsk
kongrega-tionalism och holländsk döparerörelse. Den första baptistiska
församlingen (i Campen) synes snart ha upphört. Men exemplet
verkade. 1608 utvandrade en separatistisk församling i Gainsborough
under J. Smyth som ledare till Amsterdam; här blef Smyth baptist
och verkställde o. 1609 vederdopet på sig själf och andra enligt
mönster från Campen. Från en församling, som separerat sig
från Smyth’s i Amsterdam, utbreddes baptismen i England,
»generalbaptismen■ ». Åskådningen var där ej helt kalvinsk utan mera
arminiansk med förkastande af predestinationsläran. Till o. 1640
funnos blott tre frikyrkoformer i England: brownister, barrowister
och baptister. Den engelska baptismen hade äfven för en kort
tid afläggare i Amerika.
1641—42 begynte den stora engelska partikularbaptismen.
Impulsen hade utgått från en del af H. Jacobs independentistiska
församling i London, som 1633 blifvit separatistisk och snart drogs
med i baptismen. Men här härskade Jacob’s stränga kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
