Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Holmquist. Den 31 oktober 1517. Föredrag till fyrahundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXII
HJALMAR HOLMQUIST
Vi stanna då först inför det lutherska evangeliets betydelse
inom religionens värld; där ligger naturligen frågans kärnpunkt.
Denna betydelse vilja vi sammanfatta i tre satser, i) Genom det
lutherska evangeliet är oss gifven barnaskapets anda till frimodighet,
icke träldomens anda till räddhåga. Inom det katolska
fromhets-lifvet finnes åtskilligt, där äfven vi protestanter ha att lära •— jag
tänker särskildt på den djupa vördnaden för det heliga, kärlekens
offervillighet och troheten mot sin kyrka —; men en sträng ljuder
där aldrig fulltonig och klar: vissheten om barnaskapet hos Gud
och den därur sprungna frimodigheten i det personliga religiösa
lifvet. Denna visshet måste däremot följa med Luthers centrala
tanke: allt det som själen lefver af, är icke lag utan en himmelsk
faders gåfva — när denna tanke fick blifva det allt behärskande i
fromhetslifvet. Huru radikalt hela det religiösa härmed
omgestaltades, och hvilken ny kraft det fick, därom bär Luthers egen person
och gärning vittnesbörd nog, om den jämföres med äfven de högsta
katolska helgongestalter. Och den lutherska historien, ej minst
vår svenska kyrka, har fört fram ständigt nya bekräftelser på
härligheten i denna Luthers gåfva. Men kanhända känna vi ock just
just inför årets fyrahundraårsminne, huru mycket som här dock
brister hos oss själfva, huru litet af äkta luthersk frimodighet som
lefver i ande och kraft inom vår kyrka. Och om Luthers tankar
skulle i detta år åter betonas genom teser till oss, så vore vi
måhända berättigade att som en af de första sätta denna: oss är gifven
Gudsförtröstans anda till frimodighet. — 2) Genom det lutherska
evangeliet är oss gifven en kristen människas frihet. För den katolska
fromheten, som alltid förblir ett balanserande mellan Guds nåd och
egen förtjänst, måste sedligheten få ett drag af lagiskt tvång och
konsekvent nå sin fulla innebörd i en ofri ställning eller förnekelse
gent emot det jordiska; det egentligaste, verkliga vita religiösa var
och är för katoliken celibatet och munklifvet; det ständigt åter i
praxis omsatta helgonidealet är med alla sina schatteringar dock
först och sist asketens. Med den af Luther åter öppnade
frälsningsvägen »af nåd allena» och dess etiska konsekvens: det goda göres, icke
därför att man skall, utan emedan man vill, är den inre friheten
gifven, som äfven skänker fritt herravälde öfver alla yttre ting.
Sedligheten blir ej i sin högsta form yttre askes och flykt undan världen,
utan det jordiska kallets fyllande midt i världen,under fritt och
tacksamt mottagande och nyttjande af allt det goda, som där kan möta.
Den kristne får, som Göthe säger, mod att med fasta fötter stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
