Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Hj. J. Lundström. Ett märkligt Lutherbref i Stockholms Riksarkiv. Med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXII ERNST HJ. J. LUNDSTRÖM
något kurfurstligt arkiv hafva kommit i enskild mans hand.1
Härmed må nu hafva tillgått huru som helst. Någon omöjlighet att
Lutherbrefvet förirrat sig så långt bort i enskild persons ägo,
föreligger alis icke.2 Visst är att såväl landshöfding Örneklow som de
lärda ban tillkallade ansågo brefvet vara original. Och man måste
gifva den eljes föga meriterade Örneklow ett lifligt erkännande för
hans nitälskan om detta bref.3
Att det af Örneklow insända Lutherbrefvet beaktades i
Stockholm, ha vi redan sett genom kanslirådet T. Polus’ återgifna
anteckning. Detta framgår äfven af Kanslikollegii protokoll från år 1694.
Protokollet för tisdagen d. 3 april 16944 upplyser härom: »Tahltes
om ett handbref som Doct:n M. Luther hade skrifvit till Albertum
Margrefwen(l) af Brandenburg, hwilket Landzhöffdingen på Össel
hade öfverkommit uthi den afledne Superintendentens
därsammastädes Sterbhuus, och hijt öfwersändt till Kongl. May:tt. H:r Cantz-
1 Man tänke t. ex. på 30-åriga kriget, bortförandet af slottet
Würtz-burgs rika samling på handskrifter och böcker m. m. Vid
korrekturläsningen har jag fått i min hand den intressanta boken: Lutherstudien
zur 4 Jahrhundertfeier der Reform, von den Mitarbeitern der Weimarer
Lutherausgabe, Weimar 1917. Häri visar bl. a. Dr G. Kawërau i »Die
Bemühungen... Luthers Briefe zu sammeln»..., huru äfven andra
viktiga Lutheroriginal varit på irrfärder. I hela denna festskrift saknas
dock — efter hvad jag kunnat finna -— hvarje antydan om det här
återgifna Lutherbrefvet, ehuru intet af hans bref är viktigare för jubileet.
2 Äfven viktiga bref hafva i långt senare tider liaft märkvärdiga öden.
Så berättade mig dåvarande vice guvernören öfver Livland, furst Krapotkin,
vid mina arkivforskningar i Riga slott 1913, att han fått reda på, huru en jude
i Livland nyligen sålt svenska kungabref (originalbref) från 1600-talet!
3 ö. hade i sin ungdom varit student i Dorpat, blef landshöfding i
Skaraborgs län 1683 och friherre 1687, men utsatte sig i Mariestad för klander. Blef
1690 landshöfding på ösel, där han hade upprepade tvister särskildt med
assessor Engelbrecht Mannerburg. Denne hade af K. Maj:t 30 sept. 1691
beordrats att undersöka och ordna oekonomiväsendet på Ösel (Riksreg.s. å. fol. 1113)
och blef iSjan. 1695 »Landtrichter» därstädes. Han anförde många klagomål
mot örneklow, som fick skarpt bref af Karl XI (K. Br. 18 nov. 1692 i Riksreg.
fol. 321). Ö. var häftig och fåfäng. Svåra klagomål inkommo senare till
Iv. Maj:t äfven från prästerskapet och handtverkare i Arensburg (K. br. 28
nov. 1700 i Riksreg. fol. 428). K. Maj:t tillsatte en undersökningskommission,
hvars slutgranskning Ö. dock ej vågade invänta, utan rymde 1701 från ösel.
Karl XII förklarade honom därefter »incapable och ovärdig Landzhöfdinge
Embetet» (K.br. 19 aug. 1701 i Riksreg. fol. 180 v.) och utnämnde hans fiende
MannERBURg till hans efterträdare 12 sept. 1701 (Riksreg.).
4 Se »Kanslikollegii Protoeoll 1694» s- I(53 v. i R. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
