Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 E. LIEDGREN
sådant kunde knappast bidraga att göra den nya tjänsten så
angenäm som den gamla. Själf har han ju antydt, att med flyttningen
från Karlberg var »glädjens tid» förbi.
Det är ju ofta nog så, att med trettioårsålderns ingång tillvaron
börjar framträda i en annan dager för en reflekterande och känslig
människa. Lifvets ljusare, lättare, ansvarslösare väghälft är
passerad: man inser, att det som återstår är mörkare, tyngre, mera
pröfvande erfarenheter. »Vår tjänst i diktens land var tretti år»,
mässar bedröfligt fältprästen i Fridolins Lustgård: »Nu bleknar
undrens värld ...» Trettioårsålderns resignation talar flere gånger
ur Karlfeldts diktning, liksom ur Levertins (På midten af vägen,
En man till sin genius), och Strindberg har i en mästerlig formel
sammanfattat nämnda ålders signatur: »När man är tjugo år har
man löst världsgåtan; vid trettio börjar man tänka öfver
den och vid fyrtio finner man den olöslig» (Folkungasagan). Under
karlbergstiden sjunger Wallin: »Än dröjer lifvets Maj» (Till en
vän, efter en sjukdom), men öfver den tid, som med
Solnaflyttningen begynner, klagar han i en af sina mest melodiska och
konstfulla dikter:
Ack, skaldens och skönhetens blomsterlif ödes,
Fast vattnadt med tårar.
Ej åter det födes
Med nyfödda vårar.
Selly! Selly! En gång och ej mer
Lifvets sköna Maj emot oss ler.1
Ej ens den kärnsunde Geijer kan låta bli att »med hvart år,
som den glada vår kommer åter och går», tänka: »Min är förgången »
(Förändring). Desto mindre bör det då förvåna, om den sjuklige
och tungsinte Wallin känner och säger detsamma, när hans vår
är förgången.
Mellan en sådan helt vanlig förändring i lifskänsla och
totalstämning och en genomgripande andlig kris, en religiös
omvändelse i detta ords djupa betydelse, är det ju dock stor
skillnad. Vill man se, hvad en sådan företeelse betyder i en religiös
och poetisk utvecklingshistoria, kan man gå till Grundtvig, som
just vid denna tid genomkämpade sin fruktansvärda själskamp.2
1 Hösten Till Selly. Tryckt första gången i Stockholms Posten 1817,
n:r 224. (Hvem diktens adressat varit, är mig icke bekant.)
2 Se härom H. Begtrups liffulla och gripande skildring: N. F. S.
Grundt-vigs Kristelige Opvækkelse i Vinteren 1810—ii, sid. 48 ff. Den kompletterar
på en viktig punkt Fr. Nielsens arbete: N. F. S. Grundtvigs religiøse
Ud-vikling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
