Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
E. LIEDGREN
Det finnes en annan, af Wallin själf högt skattad dansk
predikant och teolog, med hvilken han skulle kunna i åtskilligt
jämföras och med hvilken han också blifvit jämförd: J. P. Mynster.1
Men Mynsters desperata stämning vid tillträdet af Spjellerup, hans
tvifvel, hans aversion mot prästämbetet, hans förbannelser mot
Gud själf finns det veterligen ingen motsvarighet till hos Wallin.
Och lika litet känner man någon motsvarighet i Wallins lif till den
enastående förklaringsstund Mynster sedan upplefde en
sommarkväll i Spjellerups prästgård, då det med ens stod klart för honom
på ett sätt som aldrig förr, att samvetets bud och Guds vilja måste
obetingadt lydas, »ganske uden Forbeholdenhed »,2 Därmed kände
sig Mynster förflyttad in i en ny värld af frid och salighet: den
fullkomliga själföfverlåtelse, som religions-psykologien har så mycket
att säga om, hade här blifvit verklighet. Mynster har senare
förnummit ett behof att vittna om denna inre upplefvelse
(Med-delelser om mit Levned), men några sådana själfvittnesbörd
känna vi ej af Wallin. Om sitt innersta är han oerhördt
förbehållsam, men man är ej fullt öfvertygad., att skälet därtill är det,
som uttryckes i den tegnérska versen: »Tomt hus står gärna öppet,
men rikt stängs till».3
Den nästan undantagslöst allmänna uppfattningen, att Wallins
andliga lif ungefär vid tiden för afflyttningen till Solna eller under
närmaste tiden därefter undergått en genomgripande inre
förändring, har brukat stödjas bl. a. på förordet till hans 1810 utgifna
inträdespredikningar i Solna och Ulriksdal. Han förklarar där,
att dessa predikningar »hvarken äro eller böra vara några
Vitterhets-Arbeten», och han anser sig därför ej »behöfva be om ursäkt
för sitt enfaldiga föreställningssätt och sitt gamla bibelspråk».
af botpredikantens dorasord...» Sammanhanget synes antyda, att detta
däremot skulle finnas hos W. sora resultat af den »svåra inre kris», han
genomgått.
1 Vedel, Svensk romantik sid. 141 f.: Wallin genomgår omkring 1810
»en stille alvorlig Udvikling, under hvilken den tunge Religiøsitet fra hans
Bondehjem bryder sig Vej gennem Rationalisme og retorisk Kristendom, —
netop sora, onitrent i de samme Aar, ude i sin sjællandske Præstegaard
Mynster skaller sit Bastholmske Overtræk af og faar noget af sin Barndoms
gammelpietistiske Religiøsitet frem igen».
2 H. Schwanenfiügel, Jakob Peter Mynster. Et foredrag, Sid. 9 f.
3 Ett af de ytterst få tillfällen, då Wallin talar 0111 sin egen religiösa
utveckling, är i minnesdikten På Lehnbergs dödsdag: han tackar där den store
hädangångne »för hvarje gång du väckt min ande till besinning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
