Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 E. LIEDGREN
Alltså: det är möjligt, att dessa händelser bidragit att
nedstämma Wallins lättretliga sinne, ja, att han under några veckor,
kanske månader af året 1810, gick och rufvade öfver Sophies
ovillighet att återknyta förbindelsen, men knappast framkallade
brytningen några djupare omhvälfningar i hans inre. Åtminstone ha
inga sådana kommit till bekant litterärt uttryck under den närmast
följande tidén.1 Af hela Wallins kända produktion tala blott tre
dikter om obesvarad eller sviken kärlek: »Klagan (1803),
Försakelsen (1807) och Till Laura (af Bernhard v. Beskow daterad till 1808
—1809). Af dessa dikter kan endast den sista möjligen syfta på
Sophie, nämligen om Beskows datering är riktig, hvilket dock ej
kan bevisas. Är dikten tillkommen efter brytningen, kan den ej
gärna åsyfta henne. Öfverhufvud är, som redan en gång i det
föregående framhållits, lokaliseringen af Wallins dikter till bestämda
personliga situationer ganska äfventyrlig. Han var i allmänhet
alldeles för litterär för att ge omedelbara poetiska uttryck åt
sina stämningar: »Naturens, hjärtats vältalighet var icke hans».
Men är det redan svårt att i hans diktning finna spår efter någon
förtärande kärlekssorg, så är det än svårare att finna vittnesbörd
om en genom kärlekssorgen vunnen religiös och
poetisk fördjupning. Hvarken B. v. Beskow eller Wallmark, som
hört Wallin själf tala om Sophie och gräma sig öfver brytningen,
ha på minsta sätt antydt, att Wallin skulle tillskrifvit denna händelse
någon som helst betydelse för sin egen andliga utveckling ej heller
ha de själfva uppfattat den som litterärt eller religiöst epokgörande.
Ej ens Nathanael Wallin, som skryter med att ha fått en inblick i
Johan Olof Wallins hemlighet, har påstått, att skalden själf tillagt
brytningen en epokgörande roll för sin diktning eller sin prästerliga
verksamhet.3 Hela denna teori hvilar veterligen på ingenting annat
’ Det finns i Journalen under våren och försommaren 1810 en och
annan dikt eller annat bidrag, som mö jligen skulle kunna vara af Wallin och
ha med förhållandet till Sophie att göra. Se t. ex. i n:r 89 dikten Till en
älskande wän, i n:r 92 Råd till älskare, n:r 98 o. 99 Prospektus till en ny
Pensionsinrättning för Damer. Märk ock i n:r 98 Karakters-målning (af en
sjuklig, men dock skön, religiös, sinnlig och intolerant dam — mycket bittert
tecknad), n:r 183 Ynglingen (Alexis olyckliga kärlek till den vackra Julie, som
blott älskade sig själf och dyrbara smycken).
2 Ej heller anför Fryxell (Bidrag till Sveriges historia efter 1772 sid.
253 ff.) något vittnesbörd af Wallin själf om brytningens betydelse för hans
senare verksamhet. Att den »tvärhastiga öfvergång», Fryxell vill se i
Wallins diktning 1808—1809, icke är så tvärhastig, har jag visat i Samlaren XXXV,
sid. 18 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
