Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE ’ 3
sköld blef, att den redan förut planerade skämttidningen Polyfem
genast fiek starta, och så begynte den mest förbittrade och långvariga
litterära kamp, som vår litteraturhistoria känner. Hammarsköld
och hans vänner hade den uppfattningen, att parodin på
Lyceum-prospektet afsåg att om möjligt förhindra eller åtminstone
grundligt misskreditera hela det nya företaget och bereda Journalens
redaktörer möjlighet »att ensamma få förblifwa i rolig besittning
af den litterära kritiken med allt hwad dertill hörer».1 Det var då
ej underligt, om de med ali makt reagerade mot ett sådant litterärt
envälde.
Alltifrån begynnelsen af Polyfems verksamhet är Wallin ett
värnlöst offer för dess vrede. »Wår sockersöta Petit», »den christne
expoeten Struthio», »en dvärg, som om han ägde wingar, kunde
wara ett medelting mellan fogel och insekt», dylika älskvärdheter
möta esomoftast, och Wallin säges vara förutbestämd, om han ej
uppgräfver sitt pund, »att läggas i ena retort och distilleras till
violsyrup för att ingifvas spenabarn».2 Mer än sådant groft skämt
grep honom kanske den sakliga kritiken: recensionerna af hans
öfversättningar från latinet, af Uppfostraren och af hans 1809 utgifna
Psalmer. Äfven Wallins första psalmboksprogram förlöjligas ej
utan skäl i Polyfem (I, n:r 41): som ett prof på Journalens
konstfilosofi anföres Wallins uttryck, att Psalmboken skulle bli »en
permanent Code de Gcüt». Såväl i de rent polemiska utfallen som
i kritiken skymtade emellertid här och där, liksom redan i
Hammarskölds recension 1808, en rättvisare uppskattning af hans begåfning.
1 Polyfem I, 11:0 2: Betraktelser öfwer Litteraturen och Renhållningen.
Samma uppfattning uttalas i Hammarskölds ofvan citerade bref till Gjörwell.
s Polyfem I: n:r 49—52 (Rimmarbandet af Atterbom), n:r 44 (Olof
Mollbergssons Sändebref). Anledningen till namnet Struthio (= struts) kan
möjligen ligga i Dorats fabel 0111 Strutsen och tranorna, som fru Lenngren
öfversatt. Namnet skulle då beteckna Wallin som »en spurv i tranedans». Jfr i
W:s egen dikt Till en vän efter en sjukdom (1807) följande rader:
»Och gömd och nöjd, som sparfven i sitt näste,
Jag harmas ej, ifrån mitt lilla hörn,
Att örnen sväfvar upp mot molnens fäste;
Ty sparfven vet väl, att ban ej är örn.»
I Polyfem II: n:r 1, 2 (dubbelnummer) talas om hur under intryck af
den falska smaken »Wissa män uppstodo, som affekterade att gå längre än
sina föregångare och sträfwade derföre att flyga högre, än wingarne buro
dem» (härmed åsyftas, såsom sammanhanget visar, förmodligen antitesskalderna
Valerius, Wallin m. fl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
