Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE
’ 3
utländning, ingen röst: visserligen bör för oss Tyskar, som äro vane
vid Klopstocks och Novalis’ fromma och sublima sångmö -— ty ju
djupare och innerligare den känsla är, som andas inom skaldens
bröst, desto mera ädelt och själupplyftande blir dess uttryck i poesin
— något underligt att läsa kyrksånger (jag säger ined flit läsa, ty
jag har ofvanföre visat, att de moderna svenska psalmerna vanligen
icke kunna sjungas), som äro formade efter J. B. Rousseau’s
moraliska oder.1
Ett uttalande som detta kunde ej gärna undgå att göra intryck
på Wallin, ty det vädjade i flere hänseenden till hans bästa
egenskaper,. bl. a. till hans pietet för det gamla och fäderneärfda.
Sommaren 1809 hade han ju i sin stora programartikel i
Journalen antydt, att han kanske komme att reklamera sina psalmer, om
Pastoralutskottet mot hans vilja disponerade öfver dem eller sände•
dessa hans barn »i mindre godkändt Sällskap till Efterwerlden».
Han hade begärt ett års uppskof med psalmbokens fullbordan.
Men som vi sett, röjde sig i denna begäran ännu intet tecken till
missbelåtenhet med hans egna psalmer, än mindre till förkastande
af dem som i stort sedt väsentligen förfelade. Tvärtom visade ju
hans dedikation till Riksdagsprästerskapet af alla de tre dittills
utgifna psalmhäftena, att han fortfarande erkände äfven sina första
försök. Att han sedan i mars 1810 af ärkebiskopen mottog
Cho-ræus’ och sina egna af Pastoralutskottet i dess förslag upptagna
psalmer till retuschering och längre fram i maj åtog sig omarbetning
af några bland sina försök2, är ej så märkligt och bevisar ej, att han
ännu ogillat sina psalmer ur någon principiell synpunkt. Han
var från Leopolds skola van att fila och omskrifva sina världsliga
dikter, och nu gjorde han detsamma med sina andliga, och det väl
åtminstone delvis på anmodan af Lindblom. (Det är mycket
viktigt att komma ihåg, att Pastoralutskottets förslag icke var
definitivt, ehuru af K. M:t gilladt.) Men hvad Wallin verkligen klart
insett och energiskt förfäktat, alltifrån det att Pastoralutskottets
förslag blifvit antaget, det var, att detta förslag som helhet var
otillfredsställande och kräfde en betydlig omdaning, innan det
kunde utges som psalmbok för svenska kyrkan (endast 150 psalmer
räknar han 1809 som dugliga »utaf allt hwad i den wägen blifwit
under sednare år försökt»). De flesta ur de gamla
profpsalmböc-kerna från 1765—67 och 1793 upptagna numren och Linderholms
’ Phosphoros 1810, sid. 113 f.
2 Enligt en Nota på »Felande Psalmer» bland Lindbloms bref (LSB).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
