Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins i.äroar som psalmdiktare
17
omständigheter sådant medgifva». Ej heller här är det emellertid
fråga om annat än psalmernas litterära svagheter. »För min del
kan jag ej lemna mina omogna Försök, sådana de befinnas, utan
sådana de böra, kunna och will Gud! skola blifwa, d. ä. jemngoda
med de få af mina Arbeten, hwilka af den strängaste rättwisa och
af mig sjelf torde böra godkännas. . . Om åratal skulle åtgå, gör
ej till saken, då frågan är om ett Werk för Sekler.» Någon den minsta
antydan, att Wallin betraktat sina tidigare psalmer såsom religiöst
mindervärdiga, finns ej i detta företal. Och det förhållande, att
han äfven detta och följande år låter utge sina omarbetningar i nya
upplagor, är väl en antydan om, att han ej heller anser dem så
litterärt dåliga som det låter. Modest och hänsynsfull, som han gärna
ville visa sig (något som äfven framgår af företalet), nedsätter han
kanske sina egna försök för att på så sätt vinna, hvad som framför
allt låg honom om hjärtat: uppskof med den nya psalmbokens
antagande och tid att skrifva flere nya psalmer, bättre än dem han
ville utmönstra ur förslaget.
Jämte den litterära sidan af saken vidrör han också den
musikaliska: förbigångna »herrliga Melodier» måste bevaras genom att
förses med nya texter. »Melodien utgör liksom andan af en Psalm.
När dess yttre föråldrade skepnad aflägges, uppträder samma
lef-wande anda i unga och skönare gestalter, för att ännu med en helig
kraft röra och upplyfta de dödligas hjärtan. Låtom ej de himmelska
ljuden bortdö för jorden! De kunna ej härmas, än mindre återkallas,
sedan de en gång förswunnit. Om man gör sig rätt bekant med
wår gamla kanske oöfwerträffliga Choral, torde intet andaktsämne,
tjenligt till Psalm, sakna en egentelig och karakteriserande Melodi. »*
Samtidigt med detta psalmhäftes utsändande i bokhandeln
skref Wallin till Leopold, Lindblom och Tingstadius och yrkade
uppskof med psalmverkets fullbordan.2 Ännu den 1 juli hade han
gifvit ärkebiskopen hopp om, att han skulle bli färdig med sina
pensa till den »utsatta Terminen for Slut-Revisionen». Den 10
juli röjer han ej heller ännu annat än förhoppningar. Men då han
1 Man ser häraf, hur viktigt det är att vid studiet särskildt af Wallins
psalmer söka fånga det inspirerande momentet i de melodier han valt.
Psalmens grodd bör sökas i melodien. Ansatser till ett dylikt efterforskande
af melodiens samband med psalmtextens karaktär finnas i ett par studier
öfver Wallinpsalnier i Vår Lösen 1913 (Två julpsalmer sid. 355 f.) och 1915
(Skönhetslängtans psalm sid. 185 f.).
2 Lindblom hade hoppats att redan till julen 1811 kunna »exsequera
psalmboken» (Wijkmark, Studier I, sid. 30).
Kyrkohist. Årsskrift 1917. 2’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
